Vargen som art är ett av världens vanligaste rovdjur. Den finns i gott mått över hela norra barrskogsbältet. Den rör sig över gränser, precis som allt vilt. Att säga att vargen är hotad i Sverige är att använda halvsanningar för att nå sina egna mål. Fler vargar än landsbygden klarar blir däremot ödesdigert för alla i Sverige.
Riksdagen har sagt att vi skall ha mellan 170 och 270 vargar i Sverige. Fler än så medför stora svårigheter för landsbygdens befolkning, det vet riksdagen. I dag har vi över 400 individer. Det är mer än 100 vargar över vad riksdagen accepterat. Om dessa 400 förökar sig med normal takt, innebär det att de inom två år är cirka 500.
Den vargförvaltning vi hittills haft har präglats av otydliga beslut och stora svårigheter att få freda djur och människor. Laglig jakt har överklagats gång på gång, ofta av människor som inte bor nära varg. När vargar börjat riva får har länsstyrelsen skyddat vargen framför fåren. Den som inte tycker att detta är ett bekymmer, kan fundera över vad som hänt när varg har närmat sig stadsområden. Snart kan du ha dem i joggingspåret.
I vargrevir, där allt fler bor, kan du inte slappna av på verandan när ungarna och hunden leker. Rätt eller inte, men du är väldigt försiktig med kidsens busshållplats. Handen på hjärtat, vem vill testa talet om vargens ofarlighet på sina egna barn?
Göteborgs universitet har undersökt hur människor upplever att leva i vargområden. Svaret är att de som bor där mår dåligt och känner stark oro för sina djur, ibland också för sina barn. Många funderar på att lägga ned sin verksamhet eller flytta. Flera har redan gjort det. Detta är en första tydlig fingervisning.
Därefter försvinner kor och får. När färre djur behöver mindre bete kommer åkrar och ängar att växa igen, eller planteras med gran. De tre fjärilsarter som dog ut i Sverige i höstas är bara ett exempel. Alltför många vargar innebär färre djurbönder, färre betesdjur och slutligen fler utdöda arter. Sambandet är glasklart för den som ser utan skygglappar.
Vad kan vi göra?
Många vill ha varg. Men antalet skall fastställas av zoologer, beteendevetare och landsbygdsorganisationer i samråd. Ett tydligt beslut, fattat med respekt för oss som skall leva med vargen, minskar oro och misstro. När antalet är bestämt, skall stammen kontrolleras så att det inte överskrids. Jakt är det humanaste och bästa sättet att hålla efter rovdjur. Varg som vänjer sig vid att gå nära våra hem eller tamdjur måste också få jagas utan fördröjning, helt enkelt därför att människors väl är viktigare än fler vargar.
Med rimliga mål och med kontroll på vargstammen blir en bra förvaltning möjlig. Det är också vårt mål. Tilltron till myndigheterna ökar och vi får en folklig förankring i bevarandearbetet. Den förankringen gynnar både varg och människa – men den saknas i dag.