I MVT går det att läsa att Karro gick hårt åt det privata utförandet av välfärdstjänster och sa bland annat att ”det är dags att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden”.
Att Karro säger så är i ärlighetens namn inte särskilt förvånande. Det är det budskapet som nu trummas ut från S-högkvarteret i Stockholm. Men det lämnar fler frågor än svar.
För låt oss stanna kvar i Motala, där talet hölls, för ett ögonblick. I Motala finns Lasarettet i Motala (LiM), där en del av lasarettet drivs av en privat utförare – Capio. Capio bedriver specialistvård inom kirurgi, ortopedi och hud och huserar inom lasarettets väggar. Och man gör det på ett mycket framgångsrikt och uppskattat sätt. Faktum är att de når 100 procent i nöjdhet när patienterna får säga sitt vad gäller exempelvis bemötande och information. Ett resultat som många regiondrivna enheter i ärlighetens namn skulle drömma om – där går trenden tyvärr åt motsatt håll, där klagomål som rör just information och bemötande är bland de mest förekommande.
Så vad är det då Karro menar när hon ska ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden”? Avser hon ta bort den del av LiM som utförs av en privat utförare, som i dag är ett positivt varumärke för Motala, som bidragit till lasarettets utveckling och som – framför allt – levererar vård av hög klass?
Motalaborna förtjänar att veta. Östgötarna förtjänar att veta. Eller är det möjligtvis så att retoriken från Sveavägen i Stockholm inte har en verklighetsförankring när det kommer till vad som ger bäst vård för patienten när det väl kommer till kritan? Är den ideologiska skygglappen för privata välfärdsutövare överordnad?
Vi välkomnar alla aktörer som vill och kan bidra till en bättre välfärd, där du som patient ges flera valmöjligheter. Vi behöver fler, inte färre, som kan vara med och kapa vårdköerna. Vårt besked till alla Motalabor och östgötar i övrigt är att vi värnar LiM och kommer se till att utvecklingen på lasarettet går framåt – inte raka motsatsen som Karro ger uttryck för.