Svar till Johan Andersson (S) i MVT 3/6
Sverige står inför stora problem som Johan Andersson (S) förtiger och som regeringen saknar åtgärder mot. Klyftorna mellan dem som har jobb och den miljon som står utanför arbetsmarknaden har vuxit sig stora under den socialdemokratiskt ledda regeringen.
Strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden gör att grupper som står långt från arbetsmarknaden, bland annat äldre, utrikes födda, personer utan gymnasieutbildning och personer med en funktionsnedsättning, fortsatt har stora svårigheter att få ett jobb. Gruppen utgör en växande andel av de arbetslösa och förväntas 2017 uppgå till mer än 70 procent av de inskrivna hos Arbetsförmedlingen. När gruppen arbetslösas sammansättning skiftar ser vi samtidigt hur matchningen fungerar allt sämre och företagen får svårare att hitta rätt kompetens. Det bromsar både jobbtillväxten och BNP-tillväxten. Därtill finns ett fortsatt behov av att förlänga arbetslivet för fler genom både tidigare inträde på, och senare utträde från, arbetsmarknaden.
Regeringens politik riskerar att förstärka problemen. I ett läge då fler reformer behövs för att stärka sysselsättningen och minska utanförskapet går regeringen åt motsatt håll och försvårar och fördyrar jobbskapande. Regeringen höjer skatter med drygt 46 miljarder kronor 2017, och på sikt mer än 60 miljarder kronor. Det gäller bland annat minskade möjligheter till RUT-avdrag, höjd skatt för småföretagare, höjda inkomstskatter för 1,4 miljoner svenskar och höjda socialavgifter för äldre. Mellan 70 och 90 procent av dessa slår direkt mot jobb och tillväxt.
Regeringen försvårar också för företagande och jobbskapande genom att öka kostnaderna för att anställa. Under regeringens två första år har en särskild löneskatt för dem som är över 65 år och jobbar införts och arbetsgivaravgiften för unga har tredubblats. Detta försvårar inträdet på, och tidigarelägger utträdet från, arbetsmarknaden.
Vad gäller de förslag som utgör grunden i regeringens jobbpolitik, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar, är det särskilt allvarligt att dessa åtgärder riskerar att få en begränsad effekt på de mest utsatta grupperna som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Att under konjunkturnedgångar, när den konjunkturella arbetslösheten är hög, bygga ut arbetsmarknadspolitiska program är rimligt. Men regeringen använder nu samma politik under en konjunkturuppgång, med mycket osäkra resultat.
Detta visar bara var de som verkligen har slut på idéer är Socialdemokraterna själva.