SCB:s partisympatimätning som presenterades i torsdags präglas av en skenbar stabilitet. Förändringarna jämfört med för att halvår sedan är små: Sverigedemokraterna ligger kvar på en hög nivå och Allianspartierna har misslyckats med att vinna väljare från de rödgröna som kunnat stärka sin ställning.
Men på flera håll i undersökningen skymtar trender som kan komma att öppna för rejäla överraskningar.
Moderaterna tappar som i flera andra mätningar stöd. Bland partiets gräsrötter och kärnväljare finns ett betydande missnöje med att M inte arbetar aktivt för att byta ut Stefan Löfven. Diskrepansen mellan den moderata retoriken om att Sverige går åt fel håll, och partiets ovilja att fälla regeringen har skapat tvivel kring om M verkligen är beredda att göra allt för att få till en annan regering. Det är potentiellt förödande för ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande.
Det finns också en osäkerhet kring vad M under Anna Kinberg Batra står för. Att ingen kan ge ett tydligt svar på vad som är Kinberg Batras motsvarighet till Fredrik Reinfeldts jobbskatteavdrag, håller på att bli ett betydande problem.
Detta politiska vakuum har delvis kunnat fyllas av Centerpartiet som bland annat profilerat sig i den klassiska M-frågan lag och ordning. En del menar att den i SCB statistiskt säkerställda strömmen från M till C handlar om väljare som saknar Reinfeldts liberala flyktingpolitik, andra menar att uppgången kommer trots migrationspolitiken och snarare hänger ihop med att C och Annie Lööf kommit att upplevas som det politiskt tydligaste alternativet på den borgerliga sidan.
Sverigedemokraterna fortsätter att ligga stabilt en bra bit över valresultatet. Att i stor skala vinna tillbaka väljare från SD genom en restriktivare migrationspolitik har med andra ord visat sig vara betydligt svårare än vad många tänkt sig. Det lär handla både om att väljare kommit att identifiera sig starkare med SD, och att väljare genom att stödja SD vill försäkra sig om att övriga partier inte ska våga återgå till en liberalare migrationspolitik.
Den viktigaste slutsatsen av partisympatiundersökningen är dock att vi måste lära oss att leva med parlamentariskt svaga regeringar.
Men en i mandat räknat svag position kan mycket väl kompenseras genom skickligt agerande i riksdagen. Det är vad Stefan Löfven försökt genom sitt tal om breda samarbeten. Samtidigt har behandlingen av Miljöpartiet visat att den som inleder ett samarbete på Socialdemokraternas villkor utsätter sig för betydande risker. Här har allianspartierna, som är vana vid att förhandla och kompromissa, en stor fördel som de borde utnyttja fullt ut.
För Allianspartierna finns det egentligen bara en sak att komma ihåg: Människor röstar på Alliansen för att de vill ha borgerlig politik. Att, som i fallet med decemberöverenskommelsen, låta andra överväganden än möjligheterna att förverkliga den egna politiken styra är att sakta begå politiskt självmord. (Liberala nyhetsbyrån)