De äldre har varit med och byggt upp det här samhället, de har arbetat i hela sitt liv och betalt skatt på de låga löner som många i vårt samhälle har haft.
Därför blir man lite bekymrad när de ekonomiska neddragningarna i kommunen i stora delar handlar om att försämra de äldres levnadsvillkor.
Man pratar om att alla skall behandlas lika, alla skall betala vad det kostar. Det tror jag att många äldre också vill göra, de har alltid velat göra rätt för sig.
Men för att ge ett exempel: En äldre pensionär har en pension på 9 634 kronor och AMF-pension på 1 512 kronor. Det blir 11 146 kronor i månaden. Bor man sedan på ett boende så får man betala cirka 11 000 kronor.
Det som är kvar skall räcka till sjukvård, medicin, hår- och fotvård och eventuellt kläder och lite personligt.
Det jag undrar över är om det finns någon kunskap hos de beslutande hur det ser ut för många av våra äldre. Ja, det är lätt att säga att alla skall behandlas lika. Att det går bra att äta på restaurang eller liknande, för kommunen får inte servera mat billigare, kommunen får inte konkurrera med näringslivet.
Det är dessa äldre som vi i PRO arbetar för att kunna ge en trygg och en värdig ålderdom. Vid det senaste kommunfullmäktigemötet överlämnade vi i PRO till ordföranden i socialnämnden 24 fulltecknade sidor med namnunderskrifter där PRO protesterar mot de ekonomiska neddragningarna som innebär försämringar av de äldres levnadsvillkor och försämring av vård och omsorg. Det var inte bara äldre som skrivit på listorna.
Allt fokuseras idag på ekonomi, inte på kvalitet. Det verkar som det är enbart de äldre som skall vara solidariska med kommunens ekonomi.
Se över den interna organisationen, där finns säkert mycket att göra.
EU:s fattigdomsgräns ligger på 12 500 kronor efter skatt. Hur många äldre i Motala ligger under den gränsen? Det var också en fråga som ställdes vid kommunfullmäktiges frågestund. Det skall bli intressant att ta del av hur det ser ut.
Min värdegrund är alla människors lika värde oavsett hur mycket pengar som finns i plånboken. I ett solidariskt samhälle hjälps vi alla åt att bygga ett välfärdssamhälle som är till för alla.
Ragnhild Wärn, ordförande PRO Motala Väster