I en accelererande fart har arealen produktiv jordbruksmark minskat. Idag har varje person på jordens yta knappt 2 000 kvadratmeter att hämta sin mat ifrån. Det är mindre än en tredjedels fotbollsplan. 

I ett globalt perspektiv bedömer FN att världens befolkning kommer att vara cirka två miljarder större år 2050 än idag. Då måste jordens matjordar, världens bönder och det internationella livsmedelssystemet leverera minst 50 procent mer mat, till priser som människor faktiskt kan betala. 

Men ekvationen, ökat matbehov och minskad odlingsbar jord, går inte ihop. Redan idag gör klimatförändringarna att det även i Sydeuropa försvinner odlingsbara marker i en rasande takt. Dilemmat kan endast lösas genom att bevara och skydda den befintliga odlingsvärda jorden här och nu. Låt oss börja i Östergötland. Samtidigt måste vi också utveckla brukningsmetoder som ger mer och större skördar med mindre insatser. På samma yta behöver vi få ut mer mat, mer biologisk mångfald och större klimatnytta med mindre insatser. 

Vi i LRF har länge deklarerat vår syn på den hänsynslösa exploatering som sker i våra kommuner, i vårt län och i hela Sverige. Vi lever i en tid då mark och naturtillgångar ska räcka till allt mer, samtidigt som många arter och naturmiljöer är hotade. Mark som exploateras för olika typer av byggande – logistikcentraler, köpcentrum, vägar, bostäder med mera – är och förblir obrukbara för all framtid till att användas för mat eller bioenergi. 

Det är en bra bit kvar till att åkermarken får den ställning som faktiskt krävs för att den ska skyddas. Men nu har allt fler fått upp ögonen för denna fråga. Matbrist är något som aktualiserats i och med Rysslands krig mot Ukraina. Vår livsmedelsstrategi säger att produktionen av mat ska öka i Sverige, så att vi stärker vår beredskapsförmåga, men också att vi kan bidra med bra mat till resten av världen.

Det är mångas olika intressen som ska införlivas, alltid uppstår det målkonflikter och hittills har åkermarken oftast dragit det kortaste strået, men ser samhällsplanerarna bredare gynnas samhällsutvecklingen, livsmedelsproduktionen och våra skyddsvärda arter. 

Nu behöver vi alla fråga oss: Vad händer och vem är den verkliga förloraren när kommunerna bygger bort den bästa åkermarken?

Vår uppmaning till politiker som vill bli valda: Tänk annorlunda. Äventyra inte framtiden utan säkra livsmedelsproduktionen. Fortsätter ni att exploatera vår ändliga åkermark finns det bara en förlorare och det är vår nästa generation.

Tänk om, tänk rätt, tänk längre.