Man kan inte behandlas som myndig av en statlig myndighet och som omyndig av rättsväsendet.
Åldern på misstänkta gärningsmän har stor betydelse för domars utfall. Därmed står det svenska rättsväsendet inför ett nytt problem.
Minderåriga och unga vuxna under 21 år straffas inte lika hårt som vuxna. Straffrabatten finns eftersom det anses omänskligt att kasta barn i fängelse, och för att deras känsla för rättvisa inte är lika utvecklad som hos en vuxen.
För att döma ut rätt straff är det därför viktigt att veta brottslingens ålder. I allmänhet är det inga problem – nästan alla har ju ID-handlingar där födelsedatumet finns med. Men om den misstänkta inte har något pass, eller om legitimationen anger fel ålder, uppstår problem.
Veckan före julafton dömde Uppsala tingsrätt fem ungdomar, som är medborgare i Afghanistan, till ett drygt års ungdomsvård. De döms för att ha våldtagit och dödshotat en pojke i yngre tonåren. Straffvärdet för brottet är sex års fängelse. Men eftersom gärningsmännen uppgavs vara 17 år blev straffet lägre.
Att under mordhot sexuellt förgripa sig på ett barn tillhör de mest avskyvärda brotten. Därför är det inte konstigt att många blivit upprörda över den milda domen. Fallet kompliceras ytterligare av att Migrationsverket bedömer att en av gärningsmännen är 18 år gammal. Men eftersom han själv uppgav att han var 17 år, och åklagaren inte yrkade på något annat, dömdes han som minderårig.
Det är orimligt.
Tyvärr är fallet i Uppsala inte unikt. De senaste åren har flera liknande fall inträffat där gärningsmannens ålder varit oklar. Den 23 december fastslog Högsta domstolen att rättsväsendet inte ska tillämpa medicinska åldersbedömningar. Om ID-handlingar saknas måste man därför godta den ålder som den åtalade påstår.
Många hävdar att medicinska åldersundersökningar är rättsosäkra eftersom man inte till hundra procent kan slå fast hur gammal någon är. Och det är helt sant. Men i de flesta fall går det att avgöra om en person bortom rimliga tvivel kan sägas vara minderårig.
Regeringen har meddelat att den tänker ändra lagen. Det är bra. Om man kan ålderstesta människor som ett steg i asylprövningen, vilket kommer att ske från och med i år, måste man också kunna göra det i andra sammanhang där åldern är avgörande.
Motivet bakom ålderstester är inte att göra livet surt för människor. Asylsökande barn inte ska behöva bo tillsammans med vuxna män. Och om en grupp kan uppge en lägre ålder och därmed undkomma en strängare straffpåföljd innebär det i praktiken att lagen inte är lika för alla.
Huruvida det hade spelat någon roll i det aktuella fallet i Uppsala går inte att säga. Inte heller är det säkert att Migrationsverket gjort rätt bedömning av åldern. Men lagstiftningen måste ligga i någorlunda linje med den allmänna rättsuppfattningen. Annars sätts rättsväsendets trovärdighet på spel. (Liberala nyhetsbyrån)