Ibland är det så skönt med tystnad. Nödvändigt, rent av. Som när en fläkt tystnar någonstans och tillvaron blir vilsam. Axlarna sjunker ner. Alla sinnen slappnar av. Ni vet.

Jag brukar ta mig en sådan morgon då och då. Tända ett ljus, sätta mig i ett rum hemma med stora fönster mot Vättern, slå på datorn. Vakna lite lugnare än vanligt.

Just den här dagen, i skrivande stund, tycks allt börja om utanför. Gårdagen bjöd på storm, den här morgonen är det lugnet efter. Energin finns kvar, men stillhet råder.

Gryningen tar tid på sig. Vågorna har lagt sig. Vattenytan är en blank, grå spegel.

Det är kallt. Så kallt att kylan syns.

En tunn, tunn hinna av is ligger över vattnet. Från hamnen mitt emot glider två båtar ut, en stor och en liten, sida vid sida. En tamp kastas ut och den lilla tar täten. Segelbåten, den stora, är mastlös och tycks behöva hjälp mot varvet en bit bort. De glider genom morgondiset och jag kan höra, eller snarare förstå, hur det låter när den tunna isen bryter mot fören.

Fåglarna står och trampar på taknocken till grannens hus. Lyfter en fot i taget som för att värja sig mot kalla pannor. Plötsligt gör en mås en flyguppvisning värd en större publik än bara jag, och slår sig ner igen, omedveten om att den just bjudit på skådespel. Vingar som glimmar till, hissnande dyk, tvära vändningar, precisa landningar.

Ja, det är en vacker morgon.

Det plingar till i datorn. Mejlen hoppar igång, en lång radda i fetade, olästa bokstäver. Bara att börja. Telefonen ringer. En läsare med en fråga. Tangenterna knattrar när en text blir till. Det ringer igen. Ett tips. ”Vi har just byggt nytt, vill ni komma och titta?” Det vill vi gärna. Pennan raspar svagt mot pappret när jag skriver ner adressen och telefonnumret i blocket. Skickar ett snabbt sms och bokar fotografen. Min signal låter som en hes groda när svaret kommer.

Sen tangenterna igen.

Arbetsförmiddagen blir lunch.

Jag värmer gårdagens pasta och sätter mig på samma stol. Skjuter undan datorn en stund. Trycker bort ljudet på telefonen. Drar stearinljuset lite närmare. Det fladdrar när jag andas.

Fåglarna på taket har blivit fler. De lyfter fötterna i takt.

Den grå morgonen vill inte riktigt släppa taget, de bleka solstrålarna motas tillbaka. I dag ligger ett omhuldande täcke över dagen. Stillsamt.

Ibland är det skönt med tystnad. Nödvändigt, rent av.