Bert Svensson och sambon Helen Persson hade tittat på många hus innan de hittade rätt, det var potentialen som avgjorde.
– Det var ett bra pris, stor tomt och en ekonomibyggnad med potential. Utan ladugården hade vi nog inte köpt det. Min sambo var inte alls intresserad först men det växte fram sedan, säger Bert.
– Jag och Helen ska renovera som fritidssysselsättning och rekreation, när man har arbetet hemma blir det lätt att man aldrig tar ledigt.
Bert var aldrig rädd att det skulle bli för mycket jobb med den övergivna gården, han och Helen har en avslappnad inställning till rollen som ödehusrenoverare.
– Om vi skulle tröttna på renoveringen går huset alltid att hyra ut eller sälja, alla möjligheter finns kvar.
De har ingen tidsram för renoveringen utan tar en sak i taget.
– Viktigaste i år är att få ordning på taken samt vatten och avlopp, allt som vi hinner med utöver det blir en bonus.
63-åringen säger att han är van att ha många projekt och bollar i luften och har svårt att bli avskräckt av krävande renoveringar.
– Men jag räknar kallt med att leva tills jag fyller 100 år, så än finns det mycket tid kvar att färdigställa allt, säger han och skrattar.
Huset de köpt har en boyta på 210 kvadratmeter och på fastigheten står även en ekonomibyggnad på 580 kvadratmeter. Bostadshuset består av fem rum kök samt badrum, dessutom finns två flyglar varav en är redskapsbod och den andra en gäststuga.
– Ladugården kan man ju bygga om till någon typ av verkstad och logdelen går att hyra ut till husvagnsförvaring, det finns mycket potential och utrymme.
Gården har de senaste åren fungerat som sommarstuga och det var nästan 50 år sedan någon bodde permanent på gården.
– Vi är mycket intresserade av gamla hus och saker och går mycket på loppisar. Men i rådande tider har vi fått strunta i det och fokusera på att arbeta med huset istället, både på gott och ont.
Bert berättar att gården har lång historia och att den från början låg några hundra meter åt väster och ägdes av Louis De Geer. På 1800-talet delades marken upp till två gårdar, den västra och den östra, och nya boningshus byggdes. Sedan dess har gården gått i arv för att sedan falla i dvala, tills nu.
Bert tror att det finns ett intresse och efterfrågan av ödehus på marknaden.
– Det kan man se på sociala medier där finns flera grupper och hemsidor för att samla och dela information om ödehus.
Han tycker att fler borde satsa på övergivna fastigheter om man har möjlighet.
– Finns ett intresse för renovering och äldre hus anser jag att det är en klar fördel att köpa ett ödehus. Man får mer spelrum för renovering eftersom försäljningspriset oftast är lägre.
– Nuförtiden river ju alla ändå ut alla ytskikt och gör nytt badrum och kök. Så att köpa ett äldre hus med stort renoveringsbehov är snällare för plånboken och ger mer pengar över till själva renoveringen och restaureringen.
Att samla, tillgängliggöra och förmedla information om ödehus och övergivna fastigheter tycker han låter som en bra idé, han vet fler som letar efter sitt eget ödehus att rädda.
