Den politiska viljan hos Alliansen Motala är att föreningar som tar emot kommunala bidrag för barn- och ungdomsverksamhet måste kräva sina ledare på utdrag ur belastningsregistret. Det är ett intressant initiativ, precis som införandet av gröna kort inom ungdomsfotbollen.
Tanken är att Motala kommun ska införa det nya kravet på föreningarna relativt snart. Det är en god utgångspunkt eftersom barnens bästa står i centrum. Det finns dessutom ett antal föreningar som redan tillämpar principen utan några nämnvärda konstigheter.
Ett potentiellt problem som tas upp i sammanhanget är att kommunen inte kommer att kunna granska det nya kravet på ett rimligt sätt. Det är ingen önskvärd situation att inte kunna följa upp ett krav på bidragstagare, men samtidigt medför det att föreningarna måste ha policys och rutiner för genomförande av granskningarna. Att Riksidrottsförbundet dessutom står bakom kravet och vill att föreningar självmant ska genomföra kontroller av sina ledare ger ännu mer tyngd.
Generellt är principen ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta” farlig, eftersom mjölets renhet avgörs av betraktaren. Här är dock situationen en annan, då mjölets karaktär är väldigt tydligt bestämd av brottsregistrets innehåll. Syftet och gränsdragningen är transparent gentemot de berörda ledarna.
När ämnet är ungdomsidrott kan vi även reflektera kring de nya initiativ som just nu är på väg att bli verklighet inom Östergötlands ungdomsfotboll. Dels införs krav på matchvärdar som ska se till att atmosfären omkring matchen är positiv, dels införs ”grönt kort” för att uppmärksamma positivt spel. Detta är nya grepp som införs som en motreaktion mot den tragiska uppmärksammade händelsen i somras, då ledare och andra vuxna agerade på ett förkastligt sätt mot en ungdomsdomare.
Det gröna kortet ska efter en match delas ut av ett lags ledare till en spelare i motståndarlaget. Spelaren ska ha utmärkt sig positivt utifrån ”fair play” och ”respekt i fotboll”. Utgångspunkten är positiv, nämligen att uppmärksamma de som inte bara är framgångsrika i själva genomförandet av idrotten i form av målgörande, utan också tänker på vilket sätt idrotten genomförs.
Respekt för domare och motståndare är oerhört viktigt att få in redan i unga år, men samtidigt finns det frågetecken när det gröna kortet ska genomföras i praktiken. Ledare har oftast fullt upp med att fokusera på sitt eget lag för att kunna bidra med en positiv atmosfär på och utanför planen. I det läget kan det vara ett svårt extramoment att försöka ge en rättvis bedömning av hur motståndarnas spelare har agerat, särskilt om matchen har förflutit lugnt och schysst.
Det finns ett tips om att i dessa lägen ta hjälp av motståndarnas ledare för att hitta någon som brukar agera utifrån ”fair play”. Det är dock inte säkert att det blir bra i slutändan att en eller några få spelare ofta får det gröna kortet, medan andra som också beter sig respektfullt går under radarn. Oavsett vilket ska det bli intressant att följa försöket och förhoppningsvis också att kunna få ta del av en utvärdering efter en tid med de gröna korten.
Tobias Josefsson