Ledare Ett kvitto på att Socialdemokraterna tämjdes. Äntligen fick vi driva igenom det som förre finansministern Anders Borg förvägrade oss. Ungefär så lär det låta – åtminstone mellan raderna – när Centerpartiet och Liberalerna inför nästa riksdagsval kommer trycka på borttagandet av värnskatten.

Den 1 januari 2020 ska värnskatten ryka. Inom ramen för januariöverenskommelsen var detta skatteslopande just något av ett huvudnummer. Skattemässigt var det i princip det enda konkreta inslaget de fyra partierna C, L, S och MP på förhand enades om.

Att skatten äntligen avskaffas är bra. Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 borde gjort slag i sak. Men bättre sent än aldrig.

Det starka progressiva inslaget i skattens nuvarande utformning är principiellt tveksamt. Dessutom, vilket också påpekades i Finansdepartementets egen skrivelse i ämnet i juni, tyder mycket på att reformen kan visa sig bli självfinansierande.

Utöver att det är rätt i sak att ta bort skatten kan det politisk-psykologiskt också mycket väl kännas sympatiskt för C och L att rättfärdiga det parlamentariska steget vänsterut med en så här symboliskt tung förändring.

Att nu, och så småningom i efterhand, kommunicera detta som mandatperiodens storslagna paradnummer har däremot uppenbara risker.

Statlig inkomstskatt har trots allt två skiktgränser. Låt säga att man faktiskt säljer in till både väljare och samarbetspartier att avskaffandet av värnskatten var en oerhört svårframförhandlad eftergift. Slutligen rättas skattepolitiken till på ett lättande sätt. Finns i så fall taktiskt sett ett politiskt manöverutrymme att i närtid gå ännu längre? Åtminstone inom budgetsamarbetet som just nu pågår lär det bli tufft. Inte minst med tanke på att Socialdemokraterna, föga oväntat, är fortsatt skattesänkningsskeptiska.

När värnskatten är ett minne blott försvinner ett orättvist skattetillägg för dem som i dag tjänar över drygt 57 000 kronor i månaden. Samtidigt slår den “vanliga” statliga skatten mot månadsinkomster redan vid 40 000. Kring den nivån återfinns en stor grupp svenskar, exempelvis specialistsjuksköterskor, ingenjörer och ekonomer.

C och L får gärna klappa sig själva på axeln för att vi nu rör oss mot ett rimligare skattetryck. Men låt er inte nöjas. Borgerligheten, i bred bemärkelse, måste fortsätta våga vara en blåslampa. Avskaffandet av värnskatten måste just ses som ett första steg mot att flit och slit ska synas tydligare på lönebeskedet.