Insändare Jag står på promenadstråket framför Sjövik och tittar ut över Varamoviken. En hänförande vacker utsikt. Tyvärr faller min blick på den, sedan ett antal år, befintliga sten, -sly och skräphögen, en veritabel skamfläck mellan betongmuren och vattnet. I vilken ett stort antal stenar ligger utkastade i det som förr var en hundraprocentig sandbotten. Tänk om någon med känsla för och kunskap om Varamon hade fått bestämma Sjöviks gräns mot stranden.

Man hade kunnat gjuta in stenarna i betongblock och på så sätt fått en mer levande yta och en koppling till Varamons storhetstid när både Sjövik, Strandgården och andra serveringar var kringgärdade av konstfullt lagade stenmurar. Dessutom hade man behållit den för Varamon unika, långa, obrutna sandstrandslinjen. Om Lalandia kommer få etablera sig i Varamon, kommer förvisso skamfläckarna att bli betydligt flera, större och beständiga.

Till exempel Aquadome, som förståsigpåarna tycker ”smälter in i miljön”. Alla har rätt att tycka vad de vill. Jag tycker Aquadome-skissarna för tankarna till något fantasifoster med inälvorna vällande ut över nejden.

En del av gäststugorna (skisserna) som enligt anlitad arkitektfirma ska ”smälta in i Varamons miljö” ser mera ut som om de hör hemma i någon sydafrikansk kraal.

Margareta Berglund Georgsson