Insändare När partiet först mobbar, sedan baktalar och utesluter en av sina modigaste och mest erfarna politiker i kampen mot islamistisk makthunger har såväl kvinnor som flickor under den fundamentalistiska terrorn förlorat den starkaste rösten inom ett riksdagsparti.

Vänsterpartiet har totalt förlorat all sin trovärdighet i kampen för de mest utsatta, oftast hotade och ibland mördade kvinnorna som vågar följa den frihet som Sverige har skyldighet att ge. Vänsterpartiet valde den fegaste vägen. Inför risken att få en islamofobisk stämpel på partisymbolen valde de att vika undan, trots att varenda person med någon insikt vet att det inte är islam som förtrycker.

Förtrycket är en kombination av förvanskning, falsk fundamentalism och patriarkal makthunger. Amineh Kakabaveh lever i en sådan miljö. Och har kämpat för friheten sedan hon som ung flicka bar peshmergas gevär över sina späda axlar. När hon kom hit blev hon varse samma förtryck. Hon valde att fortsätta kampen.

Vänsterpartiet har varit det parti i riksdagen som modigast ställt sig på de utsattas sida. Under kampen mot den sydafrikanska apartheidterrorn vek aldrig partiet ner sig. För oss som förde kampen inom Isolera Sydafrika-kommittén var det en trygghet.

Vänsterpartiets medlemmar har utkämpat många kampanjer. Förlorat många men aldrig upphört att kämpa. Var skulle Amineh Kakabaveh känna sig hemma om inte hos oss? Men något har hänt. Viljan att stå upp för de plågade och fördrivna palestinierna är fullständigt borta. Det finns medlemmar som kämpar. Kamrater som inte ger upp. Men från partiledningen finns inget stöd. Att denna föraktliga partiledning utesluter en kämpe för flickors och kvinnors frihet är symptomatiskt. Jag har sedan flera år tillbaka insett vad som händer och lämnade partiet. Frågan är hur de som fortfarande för kampen kan agera utan att förlora sin värdighet.

Gunnar Johansson