Insändare Ställ inte utsatta grupper mot varandra. Det har blivit något av en sliten klyscha inom politiken, och är i praktiken ett hyckleri. Faktum är att det sker hela tiden i form av att vissa grupper prioriteras medan andra inte får någon större del av olika åtgärdspaket eller skattelättnader.

Problemet är att politiska beslutsfattare ofta väljer att prioritera enligt sin politiska agenda istället för faktiska behov, med begränsade resurser är det självklart att vissa grupper drabbas. På ett sätt skulle man kunna säga att det handlar om populism när olika insatser ofta görs i sista minuten, när situationen börjar bli ohållbar och medias rapporteringar besvärande. Man tvingas mer eller mindre att försöka lösa olika samhällsproblem som tidigare sopats under mattan.

Under åren har vi sett hur miljarderna rullat i olika satsningar, som med facit i hand inte visat sig särskilt effektiva mot det växande utanförskapet i samhället. En annan effekt är att många i utanförskap som inte tillhörde rätt kategori för att ta del av olika åtgärder, känner sin alltmer svikna av samhället.

Många gånger kan man fråga sig hur våra beslutsfattare tänker, för till exempel hemlösa som står längst ner på samhällsstegen får knappast någon hjälp att tala om jämfört med andra grupper i utanförskap som prioriterats. En annan grupp är fattiga pensionärer som är på gränsen att bli hemlösa då man har mycket knappa ekonomiska resurser. Det här är inga nyheter, så man kan fråga sig varför samhället inte gett tillräckliga resurser för att lösa problemen.

Det är dags att börja debattera och åtgärda social diskriminering inom politiken, för jag kan inte se någon annan förklaring. Kanske är inte tanken att diskriminera, men man måste inse att punktinsatser faktiskt ställer svaga grupper mot varandra. Vi behöver en bred och effektiv satsning på att minska utanförskapet, fortsätter dagens trend kommer samhällsproblemen att eskalera, och dessutom bli mer kostsamma att åtgärda.