Personer med särskilda behov måste få jämlik sjukvård

Jag är en mamma till en pojke med intellektuell funktionsnedsättning, som vill uppmana er att vara uppmärksamma på att alla har rätt till lika sjukvård! Bemötandet av sjukvården är inte anpassad till barn och vuxna människor med intellektuell funktionsnedsättning. 

Enligt lagen som stiftades efter 1960 (omsorgslagen 1967 och 1986, LSS 1993) ska människor med intellektuell funktionsnedsättning genom anpassade stödinsatser ha rätt att delta i samhällslivet.

Som jag skrev ovan skulle jag vilja uppmärksamma problemet med bemötandet av patienter med intellektuell funktionsnedsättning i sjukvården. Särskilt på akuta avdelningar har personalen inte tillräcklig kunskap att bemöta patienten utifrån varje patients förutsättningar och behov, genom att anpassa undersökning efter individens särskilda behov. Okunnigheten hos sjukvårdspersonalen av bemötande av människor med intellektuell funktionsnedsättning är förödande stor.

 

Jag påstår att detta bemötande är problemet och att sjukvårdspersonalen behöver fortbilda sig omgående. Alltså dessa situationer kräver att sjukvårdspersonal har kunskap kring funktionshindret utvecklingsstörning för att kunna ge ett gott bemötande.

Vi som samhälle borde lyfta upp problemet för att både röster från anhöriga och människor med intellektuell funktionsnedsättning ska bli uppmärksammade av ansvariga för sjukvårdpersonal. Vi måste underlätta inkludering för dessa människor och ge dem samma rättigheter på samma villkor som alla andra, eftersom alla har samma rättigheter till lika vård och behandling.

 

Alltså vi måste anpassa samhället efter individens särskilda behov. Det är dags att komma ihåg att dessa människor finns i samhället, dags att ge alla människor tillgång till sjukvård på lika villkor!