Snart är det EU-val i Sverige. De flesta svenska partier fortsätter sin njugga hållning till vad EU:s jordbrukspolitik får kosta och budar gärna över varandra i hur mycket man vill minska utgifterna för detta. Svenska väljare måste förstå att någonstans får man betala för den mat man vill ha, antingen direkt via matpriset i butik eller som delersättningar via skattsedeln som idag, då kostnaden för EU:s jordbrukspolitik motsvarar en kopp kaffe per dag och EU-medborgare.
I Sverige finns många människor som aldrig gått med i EU. En icke oväsentlig del av befolkningen var skeptiska från början. Liksom i övriga Europa ser vi hur EU-skeptiska strömningar får fäste. En tuff migrationssituation parat med hotande lågkonjunktur och arbetslöshet är kända recept för främlingsfientlighet, protektionism och stängda gränser. 200 år av fred inom landet har gjort att svenskarna i sin europeiska historielöshet glömt bort att det faktiskt inte under de senaste 1 000 åren varit så ”lugnt” och oförändrade gränser som de senaste 75 åren. Samarbetet i Europa är enligt min mening en av de viktigaste parametrarna för denna stabilitet.
En av grundbultarna inom EU-samarbetet har alltid varit matfrågorna, är så fortfarande och borde därför vara extra intressant att följa för alla som äter mat. I Sverige har vi tagit matproduktionen för given. Vi är ett av få länder i Europa som har ökat vår import och minskat vår egen matproduktion. Många svenskar skyller detta på EU-medlemskapets öppna gränser, vilket är en direkt felaktighet. Österrike och Finland blev EU-medlemmar samtidigt som Sverige. I dessa länder har livsmedelssektorn inte minskat på samma sätt som i Sverige
Trots all byråkrati och krångliga regler för att uppbära de nödvändiga ersättningarna, en öppen marknad som ger svenska konsumenter tillgång till billig(are) mat där svenska bönder inte kan konkurrera på likvärdiga villkor samt en hög kostnad för Sverige som nation, så föredrar LRF och de flesta bönder EU-medlemskapet. Det har skyddat svenskt lantbruk från våra egna politiker!
Många konsumenter och vissa producenter längtar tillbaka till en tid med stängda gränser, där lantbruket är skyddat och dagens EU-avgift används till att stötta bönderna så att maten blir billig nog att köpa för konsumenten. För mig har vi facit på hur Sverige agerat både före och under EU-medlemskapet. Viljan att stötta den egna livsmedelsproduktionen har varit väldigt låg och även om det sker mycket viktiga förflyttningar hos våra myndigheter till förmån för ökad inhemsk livsmedelsproduktion i hägnet av livsmedelsstrategin, så saknas ofta fortfarande bibehållen och ökad matproduktion i avvägningen av många samhällsfrågor.
Ett enat samarbetande Europa är, rätt använt av Sverige, en garant för matproduktion även i Sverige och en fred som svenskarna tar alltför given. De finns inga gratisluncher. Vi bör därför välja politiker som förstår det och inte ensidigt vill försämra för svenska bönder och konsumenter!
Peter Borring
regionordförande LRF Östergötland