Det var i matchen mot Utsikten den femte maj som försvarsklippan och kaptenen Andreas Johansson, 28, klev av planen efter att ha blivit tacklad mot foten. Han har gått med smärtor sedan dess men har nu hoppat in i de två senaste matcherna.

– Det har fungerat bra och det har inte varit någon större fara, men jag är inte helt smärtfri än, säger Johansson.

Det har dock varit några mentalt tunga veckor utan matchspel som han nu lägger bakom sig.

Artikelbild

– Första matchen kunde jag se på tv... men jag tyckte det var så himla jobbigt så den andra matchen såg jag inte ens. Tor-Arnes (Fredheim, tränaren) första match var nästan tyngst för då lyckades vi tappa bort 1–0-ledningen mot Tvååker i första halvlek och sedan förlora med 2–1. Men nu när jag har varit med är man med och påverkar och vet att man ska vara redo för att hoppa in.

Under tiden han varit borta på grund av sin skada har Rickard Johansson tvingats kliva av från tränarrollen och istället har Tor-Arne Fredheim klivit på. Därmed har nu Fredheim dubbla roller i Andreas liv då han både är tränare åt honom, men även svärfar. Johansson vill dock inte lägga något större fokus på det utan menar att de kan skilja på rollerna hemma och på Kopparvallen. Styrelsens och sportgruppens beslut om tränarbytet har han dock lämnat bakom sig nu och ser på läget för vad det är.

– Vi spelare var inte delaktiga i det. Men när beslutet är taget måste vi spelare stötta dem i det och stötta Tor-Arne i sin nya roll. När vi nu vunnit två matcher i rad är det klart att det är positivt, säger Johansson.

Hur vill Tor Arne att ni ska spela?
Artikelbild

– Han vill att vi ska ha ett anfallsspel där vi aldrig går bort oss. Man har vissa zoner på sin position som man ansvarar för, vilket gör att när vi tappar bollen är vi mer redo för att vinna tillbaka den. Han har även tryckt på hur vi pulserar i matcherna, att vi måste vila med bollen ibland. Vi ska styra när och hur motståndarna ska anfalla. Det känns som vi har anammat det.

Johansson själva är uppvuxen med att följa Åtvidabergs FF och det är en klubb han strävat efter att en dag hamna i. Därmed drar han på sig ÅFF-tröjan med en ära.

Artikelbild

– Jag ser inte mig själva någon annanstans än i ÅFF. Vi känns rätt så rotade här med familjen och det ska mycket till för att ge sig i väg på något annat. Jag ser mig själv i ÅFF och vill göra allt för att de ska tillbaka till eliten så snabbt som möjligt. Men nu är verkligheten att vi slogs i botten förra året och att vi är strax över botten just nu och då är ambitionen att göra det så bra som möjligt där ifrån.

Du kommer alltså vara kvar i ÅFF så länge de vill ha kvar dig?

– Ja, det är känslan. Men det är klart att det finns ett bästföre-datum, säger han och skrattar.

– Men som det är nu trivs jag jättebra och det fungerar med jobb och familj. Sedan kan jag inte säga att jag hade fortsatt så här länge om det inte hade varit med ÅFF. Jag trivs skitbra och tycker det är häftigt att tillhöra klubben.

Vad tror du krävs för att ÅFF ska ta klivet upp till eliten på sikt?

– Kontinuitet. Både på ledar- och spelarsidan. Det har varit en väldig rotation på spelare och ledare de senaste åren. Det går inte att hålla på och byta en hel trupp till varje år och tro att det ska bli bra. Det har vi dock lyckats med i år då vi mer eller mindre har samma trupp som förra året. Det är en bra start.

Nu väntar Oskarshamn på hemmaplan som ligger en poäng under ÅFF i tabellen. Frågan är om den positiva effekten efter tränarbytet kommer att hålla i sig.

– Vi hade Oskarshamn i serien förra året, men de har en ny tränare och ett nytt spelsystem till i år. Det ska bli jättekul och jag hoppas att vi kan fortsätta på den inslagna vägen som de två senaste matcherna.