Det blev som väntat. Det blir Bert Robertsson som tar över som tränare i Linköping HC och om jag nu ska hitta ett ord för att beskriva vad jag tror, tycker och tänker fastnar jag efter en stunds funderande på spännande.

Det är ingen som vet hur det kommer att sluta, det avgörs av resultaten, men det känns…spännande.

Alla tycker om Bert Robertsson. Men inte alla tycker om honom.

Under senaste tiden när det kommit allt närmare en lösning har jag lyssnat lite med kollegor som under de senaste åren på olika sätt jobbat med eller nära nye LHC-tränaren. En sak nämns nästan hela tiden och det är passionen.

”Noggrann, jobbar hårt och med en hög kravbild”, sa någon. "Gör du rätt för dig står han bakom dig till hundra procent", sa en annan. "Med tanke på hur det har sett ut för LHC, finns naturliga orsaker att det spekuleras om just Bert. Han har en framgångsrik aura”, sa en tredje. ”Enormt känslostyrd och känslig för kritik. Ibland, eller till och med rätt ofta, rätt svår att ha att göra med”, sa ytterligare någon.

Bara det sistnämnda räcker för att förstå att det efter några år med Roger Melin, Dan Tangnes och Tommy Jonsson också kommer att bli annorlunda.

För alla.

Det kommer att skava mer, det kommer att bli lite mer obekvämt och det kommer att bli ett tuffare ledarskap. Det får bara inte bli för mycket. Om LHC varit väl akademiskt och färglöst utgår jag från en fränare attityd och att Robertsson kan injicera klubben med den vinnarmentalitet som behövs. Att bygga ett mer vinnande lag blir hans viktigaste uppgift. Det tillsammans med att ställa högre krav och hitta en tydligare riktning för vad man vill förknippas med. Hur vill vi spela, vart vill vi och hur når vi dit?

Frågetecken?

Det finns det alltid.

Jag ska inte hymla om att jag varit kritisk, haft mina åsikter om honom genom åren och reagerat på ett och annat känsloutspel. Men LHC har hamnat i en negativ spiral och för att komma ur den krävs mer pengar (vilket löstes med en nyemission), bättre spelare och förmodligen även ett annat sätt att leda.

Då kan Bert Robertsson vara den typ som behövs.

Inte minst för att han brinner – och visar det.

Hela tiden.

Som han själv uttryckte det i en tv-intervju med Niklas Wikegård tidigare i vintras:

”Jag vet om att mina känslor styr hur jag agerar. Blir jag arg eller ledsen vill jag förändra det, jag vill jobba med det. Känslorna styr allt vi gör. Hatar du att förlora hockeymatcher, så hittar du sätt för att försöka vinna dem."

Och:

”Jag tror många tycker att jag är en jäkla skitstövel. Sedan tror jag att många av dem man jobbat med över tid har en annan bild.”

Han har inte varit huvudtränare tidigare och där kan finnas en utmaning. Pratar du med sportchefen Niklas Persson låter det som att han tror att det finns mer att få ut av assisterande tränarna Klas Östman och Johan Åkerman och det är en faktor som inte ska underskattas. Att få till ett dynamiskt samarbete där blir av största betydelse under våren och sommaren.

Som sagt.

Det här blir spännande.