Niclas Sidmar, Malte Andersson, Vincent Johnsson och Leo Askling med flera i klass 4 från Fornåsa skola var på uppdrag i Fornåsa by.

Vi har fått i uppgift på tekniken att fotografera en hel lista med olika saker som man kan hitta lite överallt, så då fick vi gå i byn och leta. Vi har delat upp oss så att vi går två och två, säger Niclas Sidmar och Malte Andersson.

Vad var det som hände när ni var ute och fotograferade?

Vi kom gående därifrån och åt det här hållet, säger Vincent och pekar neråt gatan. Då fick vi se att Niclas stod utanför det där huset och spanade samtidigt som Malte sprang mot skolan, säger Leo och pekar på huset där brandvarnaren tjutit.

Hördes brandvarnaren så väl att ni kunde höra den på långt håll?

–Vi kom här längs gatan och då trodde vi först att det var en fläkt eller något som gnisslade liksom, säger Vincent. 

–Ja det lät faktiskt som det, säger Leo. Så vi gick förbi första gången.

–Men sen när vi kom förbi här så tyckte jag att det lät som en brandvarnare, säger Malte.

–Och jag kände igen lukten, säger Nicklas, det luktade brandrök som om det är något med el, typ som när en kabel har brunnit.

Blev ni rädda när ni förstod att det var en brandvarnare som tjöt inne i huset?

Inte så rädda men vi tänkte ju att det var bråttom att kalla på hjälp och få hit brandkåren, säger Malte, jag springer snabbt så vi bestämde att jag skulle springa till skolan och hämta hjälp och Nicklas skulle stanna kvar och försöka larma grannarna. 

–Då kom vi fram hit, säger Leo.

–Jag hade med min mobil så jag ringde 112 direkt, säger Vincent.

Fick ni snabbt svar hos larmcentralen?

–Ja de svarade snabbt och frågade vad som hänt och var jag var.

Var det många frågor ni behövde svara på ?

–Ja, de frågade olika saker hela tiden och vi kom inte på vad gatan hette när de behövde veta det, säger Vincent.

–Men som tur var så kom det personal ifrån hemtjänsten i sin bil precis då, säger Niclas. De kunde adressen så brandkåren kunde köra rätt direkt. 

Sen var det bara att invänta brandkåren?

Vi hjälptes åt med personalen från hemtjänsten att titta in i fönstren och knacka på dörrar och fönster för att se om någon var hemma, säger Niclas.

Kunde ni se någon i huset?

Nej det verkade tomt och vi såg ingen bil heller, säger Leo. Men vi ville vara så säkra vi kunde.

Mats Eld är en av de deltidsbrandmän ifrån Borensberg som var först på plats.

Hör det till vanligheterna att larmet rings in av så unga personer som idag?

–Nej det gör det verkligen inte, men jag blir så glad när man förstår att de här ungdomarna gjort precis allt rätt, säger Mats. 

–De har skickat iväg en person att larma, de har stannat kvar på platsen för att varna människor omkring och dessutom har de försökt ta reda på om någon är i huset på ett så säkert sätt som möjligt. Det är riktigt föredömligt.