Den koreanska kampsporten taekwondo har gjort ett ordentligt avstamp i lilla Borensberg. Det var långa köer till klubbens första träningspass och sedan har det rullat på.

I Nääs gamla kursgård har några taekwondoledare med ursprung i Linköping fått för sig att starta en förgrening av klubben. Faktum är att det är andra gången klubben byter lokaler efter att ha flyttat ut på landsbygden. 

Första flytten gick till Fornåsa för lite drygt sex år sedan. Där fick de ett varmt mottagande och lockade till sig ett 50-tal deltagare till första träningen. Men när klubben växte sig ur lokalerna ställdes siktet in på den gamla kursgården vid Nääs kraftstation. 

Artikelbild

| Johan Karlberg

Här fick klubben tillgång till en permanent klubblokal som skapar en bättre atmosfär och där allt kan ligga kvar på plats mellan träningarna. Det gav också ett mycket större upptagningsområde, något de märkte av efter en liten annons de lade ut på sociala medier strax innan uppstarten i slutet av sommaren. De blev överraskade när de slog upp dörrarna till första träningen. 

- Vi fyllde hela gräsmattan med folk, säger Martin Kämpe som är grundare till projektet. 

Närmare 70 personer ledde till köer ut på vägen mot Sågarhem. Det var långt många fler än vad de kunde få plats med i träningslokalen. En riktig succé med andra ord och det är många som har fortsatt. 

Klubben satsar på fyra träningspass i veckan där blandade åldrar och utövare på olika nivåer tränar tillsammans. På så sätt skapas möjligheten för hela familjer att träna ihop. Ett koncept som Martin tycker är viktigt och som han tror de är relativt unika med. 

Artikelbild

| Johan Karlberg

– Man ska kunna anpassa sig till motståndet, säger han men påpekar samtidigt att en del kan tycka att det låter hårt. 

– Framförallt de yngre deltagarna kan ha svårt att greppa tanken att man ska fightas mot äldre eller svartbältade, trots att man själv inte kommit så långt i utvecklingen. Men alla lär sig och det är riktigt kul att se hur de utvecklas. 

Artikelbild

| Johan Karlberg

Martin själv startade sin taekwondokarriär för ungefär åtta år sedan, valet av sporten kom lite av en slump när äldsta dottern Julia behövde aktiveras efter en tids sjukdom som barn. 

– Hon fick septisk artrit när hon var sex år och blev rullstolsbunden redan i förskoleklass, säger Martin och minns att det var en kämpig period med mycket behandlingar och lång rehabilitering. 

Artikelbild

| Johan Karlberg

– Läkarna trodde inte att hon skulle återfå full rörlighet. Vi letade upp en sport där hon skulle vara aktiv. För att göra det roligare för mig som förälder fick det gärna bli en sport där jag också kunde träna ihop med henne. Då föll valet på taekwondo. Vi blev bitna bägge två, säger Martin med ett leende. 

I dag har båda uppnått svart bälte i kampsporten, Julia har två streck på sitt bälte medan Martin har tre på den niogradiga skalan. 

Artikelbild

| Johan Karlberg

Siktar du på att nå niondegraden? 

– Nja, det gör jag nog inte, skrattar Martin.

Man kan ”bara” ta sig till sjunde graden inom Europa. 

Ska man gradera sig till åttonde och nionde graden måste man åka till Korea för att avlägga sina prov. Mellan varje gradering krävs det en viss tid av träning som baseras på vilken nivå man är på. För varje streck krävs det ytterligare ett års utveckling innan man kan gå vidare till nästa nivå. 

För Martin med sina tre streck på svart bälte krävs det tre års utveckling innan han kan ta fjärde strecket. 

Taekwondo är i grunden en självförsvarsteknik som har utvecklats och blivit en kampsport där man får poäng i tävlingssammanhang för spark i bålen och huvud. Ett system av sensorer i västen, hjälmen och på fötterna används för att bedöma en korrekt träff. 

Har du råkat ut för några skador? 

– Bruten tumme är nog det värsta, annars är det bara förslitningar som kommer med åldern. Många tror säkert att sporten är hård och den kan framstå som det för åskådare, men det är den faktiskt inte alls, man lär sig av misstagen och hur man ska blockera.