När det kan pratas om hallbrist i Sverige och svårigheter för barn och ungdomar att bedriva spontanidrott, är Borensberg ett positivt exempel på motsatsen.

Det är en kylig vinterdag och på rinken i Borensberg råder det full aktivitet. Några ungdomar spelar hockey, fyraåriga Alice tar sina första skär på isen och några föräldrar sitter bredvid och dricker varm choklad. Rinken är en naturlig mötesplats för både gamla och unga.

Vad många inte tänker på är att det krävs eldsjälar för att detta ska vara möjligt. Arne Lamberths engagemang är grunden till att rinken är vad den är idag. 

Artikelbild

| Jennifer Mayer

Arne har idrottsbakgrund som landslagsaktiv inom fallskärmshoppning och flyttade till Borensberg 1998. Som föräldraledig hittade han snabbt den dåvarande rinken vid Bergvallaskolan.

– Jag hade barn och ville att de skulle få åka skridskor på vintern. Jag blev glad när jag såg att det fanns en gammal rink med klassisk träsarg vid Bergvallaskolan som någon spolade.

Men året därpå var rinken inte spolad. Det visade sig att vaktmästaren som på eget initiativ fixade med isen hade gått i pension.

– Det tyckte jag var tråkigt, så jag samlade ihop ett par killar och tillsammans hjälptes vi åt att få isen spolad.  

Artikelbild

| Jennifer Mayer

För att rinkens fortlevnad inte skulle stå och falla på en person involverade Arne fler.

- Någon jobbade som snickare och hjälpte till att laga och lappa ihop sargen efter jobbet. En annan person kände någon som hade en färgspruta och på några timmar var sargen vit. Någon kände alltid någon som ville hjälpa till ideellt. Varje år anslöt några nya som hjälpte till med rinken och så fortsatte det i nästan tio år. 

Artikelbild

| Jennifer Mayer

Arne berättar att idéen till den nuvarande hockeyrinken kom till när han var på Idrottsgalan i Globen 2010. När Svenska Spel delade ut sitt årliga bidrag till svensk idrott, nämndes att en del av det årets bidrag skulle öronmärkas till spontanidrott runt om i Sverige.

- Då väcktes min tanke om att bygga en fullskalig hockeyrink i Borensberg, med en riktig sarg, plexiglas och rejäla målburar.  

Artikelbild

| Jennifer Mayer

Via Riksidrottsförbundet fick han veta att man kunde ansöka om 30 procent av den sammanlagda summan. Arne vände sig till kommunen för att försöka få in resten av pengarna.

Han minns att många omkring honom inte trodde att kommunen skulle skjuta till något. Men mycket tack vare Tony Westling på Fritidsförvaltningen hakade kommunen på.

Artikelbild

| Jennifer Mayer

– Tony har varit ett stort stöd. Han har alltid trott på oss och sett till att hjälpa oss. Har jag bett om något till rinken har jag nästan alltid fått det. Jag tror det bygger på ett ömsesidigt förtroende. Att han vet att när vi bett om något har vi alltid förvaltat det väl. 

Våren 2010 beslutade kommunen att gå in med resterande medel utöver de 350 000 kronor som Riksidrottsförbundet bidrog med till bygget.

Artikelbild

| Jennifer Mayer

- Allt gick mycket snabbare än någon kunnat tro, konstaterar Arne. 

Samma höst byggdes rinken som en multisportarena, bland annat anpassad för innebandy och basket sommartid. Nu har nya rinken använts flitigt i tio år och oavsett tid möts man nästan alltid av folk på isen. 

Artikelbild

| Jennifer Mayer

Under vintermånaderna sköts spolningen av Arne och ytterligare 30 ideella eldsjälar.  

- När vi är så många bränner vi inte ut oss, utan avlastar varandra. Man kan nästan tro att arbetet går i arv. Vissa som var bebisar när deras föräldrar hjälpte till för 20 år sedan hjälper själva till nu.

Tack vare Arne, en positivt inställd tjänsteman på kommunen och ett gäng eldsjälar har Borensbergsborna en rink som är öppen för spontanidrott dygnet runt under stora delar av året.   

- Jag är säker på att det är Borensbergs mest nyttjade plats, avslutar Arne.