Mitt i livet, mitt i karriären – då behöver mamma dig mer än någonsin. Personer i åldrarna 45–64 år är de som ger mest omsorg till föräldrar, på gott och ont. Att hjälpa någon man tycker om känns ofta bra – så länge det inte blir för mycket, menar Lennarth Johansson, som är forskningsledare på Äldrecentrum i Stockholm.

- Omsorg tillhör livet, plötsligt händer det att någon nära blir sjuk och behöver hjälp. Det finns många som vittnar om att det är glädjefyllt att hjälpa sina föräldrar, säger han.

Ofta handlar det om praktisk omsorg – man handlar och fixar, storstädar eller hänger gardiner.

Artikelbild

| Allt fler äldre bor kvar hemma, eftersom kommunerna skurit ned på äldreboendeplatser. Det innebär ett större ansvar för de anhöriga.

- Det här finns ofta inflätat i vardagligt umgänge. Det kan handla om att man tittar till sin förälder, svänger förbi efter jobbet och kontrollerar att mamma eller pappa har det bra.

Men blir föräldern alltmer kognitivt sviktande – något som ofta kommer smygande – blir omsorgen mer betungande och oron större.

- Ofta sker en gradvis förändring om föräldern utvecklar demens. Kan man lita på att mamma har ätit om hon säger att hon gjort det? Det blir en stress hos barnen, säger Lennarth Johansson.

Ju mer omfattande omsorgen om föräldern blir, desto mer påverkas barnens livskvalitet. Lennarth Johansson talar om anhörigsjukan.

Artikelbild

| Män och kvinnor gör ungefär lika mycket för sina föräldrar – men medan männen hjälper till med det praktiska tar kvinnor ofta ett större emotionellt ansvar, och upplever oftare att det går ut över deras eget liv.

- Man tänker mest på den som behöver hjälp, och glömmer sig själv och andra i sin omgivning. Det drabbar framför allt makar, men även vuxna barn som hjälper föräldrar. Ofta är det svårt att själv bli varse anhörigsjukan, eftersom den smyger sig på, säger han.

Att under lång tid åsidosätta sig själv och vara utsatt för stress påverkar olika personer på olika sätt.

Artikelbild

| "75 procent av kvinnorna över 85 år är ensamboende, och omsorgsansvaret landar då ofta på de vuxna barnen", säger Lennarth Johansson, forskningsledare på Äldrecentrum.

- Men det är naturligtvis inte hälsosamt. Det påverkar immunförsvaret och kan leda till depressioner, och mycket talar för att anhörigsjukan ligger bakom ökade sjukskrivningstal.

Om man frågar anhöriga hur de vill ha det – och det har Lennarth Johansson gjort, bland annat i sin bok "Anhörig i nöd och lust" – säger de att de gärna ställer upp, men att de vill att den offentliga omsorgen ska ha huvudansvaret.

Artikelbild

| ”Om anhörigomsorg förr handlade om tung omvårdnad makar emellan – tunga lyft och personlig omsorg – handlar det i dag också om psykisk belastning för barnen”, säger Lennarth Johansson, som är forskningsledare på Äldrecentrum.

Upplever man att ansvaret för föräldern blir det som dominerar tillvaron, att stressen och oron ger sömnproblem och att man försummar sig själv – då måste man slå larm. Dels för avlastning i omsorgen om föräldern, dels för att få hjälp att handskas med känslor av skuld och otillräcklighet.

- Kommunerna är skyldiga att erbjuda stöd till de som vårdar en närstående, säger Lennarth Johansson.

Många anhöriga brottas med skuldkänslor även långt efter att föräldern har avlidit – borde jag ha gjort mer?

- Det här är ingenting som man kan reda ut själv. Barn hanterar sina problem med lek, vuxna måste prata med andra, det är så människor fungerar.

I kommunerna finns ofta anhörigkonsulenter som erbjuder råd och stöd i individuella samtal, men som också kan rekommendera en anhöriggrupp.

- Man lär sig mycket och får perspektiv på sin egen situation genom att höra andra berätta om hur de har det. Sök efter ett anhörigforum kopplat till diagnosen – det finns föreningar för anhöriga till strokepatienter, dementa och så vidare. Du måste tänka på dig själv för att orka hjälpa andra!

Fotnot: Det är Socialstyrelsen som i en studie från 2012, "Anhöriga som ger omsorg till närstående", skriver att det är över en miljon anhöriga i Sverige som stödjer en närstående.