Pearl S Buck, en gång amerikansk bästsäljare, är förvisso känd som en av blott 14 kvinnor som har fått priset, däremot är hon inte längre särskilt läst – utom möjligen i Kina.

1938 blev hon den första amerikanska kvinnan (av hittills två) att tilldelas priset. Men det var trilogin om kinesiskt bondeliv som gjorde henne till Nobelpristagare: ”Den goda jorden”, ”Sönerna” och "Wang Lungs barnbarn” kom på 1930-talet och handlar om en fattig kinesisk bonde, Wang Lung, och om hur han blir en rik jordägare med både hustru och älskarinna.

Syskonen dog

Artikelbild

| De 40 åren i Kina formade den amerikanska författaren Pearl S Buck, som i sina romaner skildrade landet före kommunismen. Arkivbild tagen 1971.

Pearl S Buck föddes i en amerikansk missionärsfamilj och växte upp i Kina. Pearl Sydenstricker som hon hette före sitt första äktenskap, var det femte barnet i en syskonskara om sju varav tre dog i sjukdomar när de var små.

Som barn lärde hon sig kinesiska och kallades Zhenzhu (pärla). Senare skulle hon berätta om den stora, älskvärda och muntra kinesiska värld som hon fick tillhöra vid sidan av missionärslivet, och som blev avgörande både för hennes skrivande och personliga engagemang.

Universitetstiden borträknad bodde hon sina 40 första år i Kina. När hon 1934 flyttade tillbaka till USA blev hon en viktig röst både i medborgarrättsrörelsen och i kampen för kvinnors rättigheter. Dessutom startade hon den första adoptionsagenturen i USA för asiatiska barn. I den självbiografiska boken "Barnet som inte växte" från 1950 berättade hon om sin biologiska dotter som hade fötts 20 år tidigare med allvarliga funktionsnedsättningar.

Genomslag i Kina

I sina romaner försökte hon få USA att förstå kinesisk kultur, men i slutet av 1990-talet blev hennes författarskap i stället ett medel för kinesiska läsare att förstå sig själva. Pearl S Buck skrev om Kina före kommunismen, om seder och bruk som inte längre fanns annat än i hennes böcker, konstaterade en kinesisk professor i tidningen The New York Times. Som den västerländska författare hon trots allt var hade hon, till skillnad från merparten av sina samtida kinesiska kollegor, valt att skriva romaner om fattiga bönder.