"Jag är rädd att se ut som en 12-åring"

– Hårlängden är nog mammas förtjänst. Hon tyckte att jag var fin i långt hår. Pappa tyckte att jag skulle vara korthårig och fick mig att klippa mig några gånger innan jag började lågstadiet. Sedan dess har jag alltid haft det så här.

Skägget kom av naturliga skäl senare.

–  Det är länge sedan jag var slätrakad, jag är rädd att se ut som en 12-åring, säger 30-åringen och ler långt inne i skägget.

Till vardags jobbar Ludvig som svetsare och svarvare på Vimab, ett Motalaföretag som renoverar ventiler.

– Jag trivs jättebra, det är roligt.

Här är han också ordförande för IF Metalls fackklubb.

–  Fackklubben låg nere när jag började där 2013, jag var med och startade upp den igen. Facket är viktigt, jag vill ha insyn i saker och gillar att diskutera och försöka påverka arbetsmiljön och annat. Det är inte alltid så lätt, men vi kommer oftast hyfsat överens med ledningen.

Ludvig menar att han är en person som aldrig kunnat hålla tyst med sina åsikter, men att han blivit mer eftertänksam med åren.

– Jag vill inte vara plump  och göra någon ledsen. Jag är nog lite konflikträdd ibland. Det är kanske inte så bra när man är fackordförande – ha, ha.

Ludvig vill också vara med och påverka genom politiskt arbete. Han är med i Vänsterpartiet och sedan i våras sekreterare i partiets Motalastyrelse.

– Vänsterpartiet är det parti som har sundast åsikter. Jag ogillar slöseri och egoism och vurmar för allmännyttan, säger Ludvig som stör sig på kommunens försäljning av bland annat Gamla Motala verkstad.
 –  Man ska inte sälja ut kulturminnen.

Var kommer dina värderingar ifrån

–  Jag är arbetare. Min mamma Marina och pappa Tord också.

Huset på Knipphammarvägen som Ludvig, sambon Li Jansson och deras barn, snart treåriga Cleo och fyra månader gamla Kid bor i förtjänar egentligen en egen artikel. Det är från 1887, stort, gult och har åtta rum med en takhöjd på tre meter. Trädgården på drygt 2 300 kvadratmeter härbärgerar äppleträd, bärbuskar samt några höns och vaktlar i en bur. 

– Vi flyttade in 2012 och har renoverat en hel del, det mesta själva, säger Ludvig och berättar om takbyte både ut- och invändigt, tapetsering och målning.

–  Det roar mig, även om det kan kännas mycket ibland. Vi vill renovera med omtanke, så det tar tid.

Sambon Li menar att Ludvig är noggrann och ordentlig.

– Och så är han händig och inte rädd för att prova nya saker. 

I renoveringen har en hel del återbrukat material använts. Inte bara för att paret tycker att det är snyggt. Ludvig och Li sympatiserar med tanken att saker ska kunna användas flera gånger och inte slängas innan de tjänat ut.

­– Vi köper ofta begagnade kläder och begagnade prylar till huset. 

I samlingen av återanvända föremål som syns i det ombonade och personligt inredda hemmet sticker ett antal uppstoppade fåglar och djur ut. Bland annat ett tigerhuvud. Ludvig skrattar lite.
– Det är kanske inte helt okej, men det är gammalt.

Annat som ofta inhandlas på loppisar och andrahandsbutiker är vinylskivor. Ludvig har runt 800 sådana i sin samling.

– Jag gillar att lyssna på musik. Black metal, rock. Just nu är det gammal blues, som Howlin Wolf som går mest.

Spelar du något instrument?
–  Nästan alla mina vänner gör det, men inte jag. Jag har flera instrument, men det har aldrig blivit av att jag lärt mig spela. Det har alltid kommit något emellan.

Inställningen att inte slösa, utan att ta tillvara innebär att trädgårdens frukt och bär blir sylt, mos och annat. Som äpplecider.

–  Vi har så mycket äpplen och jag vill inte bara slänga dem. Så jag har gjort cider i flera år, säger Ludvig och berättar leende om en misslyckad tillverkning där cidern inte jäst färdigt när den buteljerades. 

– Oj vad det skummade när man öppnade flaskorna.
I ett rum bredvid matkällaren där sylt, mos och cider förvaras står två motorcyklar, en Harley Davidson och en Triumph.

– Jag har bara kört en gång i år. Det är så mycket med hus och barn just nu.

I källaren finns också ett gammalt städ, inköpt på loppis.

– Jag skulle gärna vilja lära mig att smida och bygga upp en smedja på tomten, säger Ludvig som beskriver sig som rastlös, en sådan som alltid måste ha något projekt på gång. 

Just nu har han alltså flera samtidigt och trivs med det.

– Livet leker. Jag har en fin familj, många  bra vänner, ett härligt hus och ett jobb jag trivs med.