Minnesord Lennart Runesson

Lennart och jag lärde känna varandra när vi båda kom till Motala i mitten av 1970-talet och blev lärarkollegor på samma arbetsplats. Vi hade samma ämneskombination, matematik/fysik, och hade, visade sig, samma intressen: löpning, friluftsliv och orientering. Vi fann varandra i detta direkt liksom i intresset för våra ämnen. Under många år arbetade vi tillsammans på de förberedande teorikurserna som gav grundkunskaper för de olika yrkesutbildningarna på dåvarande Amu.

Efter analys av vilken matematik och fysik som krävdes i respektive inriktning (el-teletekniker, fordonstekniker, verkstadsmekaniker) planerade och anpassade vi kursinnehållet för varje inriktning. På så sätt skapades väl fungerande förutbildningar. Detta känns säkert igen av de många kursdeltagare från Motala som gått denna kurs. Lennarts elever vittnar om att han var en engagerad, inspirerande och humoristisk lärare. 

Vi fann också varandra i intresset för löpning och orientering. I början tränade vi tillsammans nästan dagligen i Ödebyskogen och satte upp som mål att springa Lidingöloppet. Det första Lidingöloppet gick sådär eftersom vi troligen var övertränade. Nästa gång, efter ett mera normalt träningsupplägg, gick det sedan riktigt bra, särskilt för Lennart, som var en mycket duktig löpare.

När det blev tråkigt att bara springa började vi med orientering i OK Motala. En fördel med orientering är att hela familjen kan delta, det är en typisk familjesport. Under flera år dominerades fritiden av orientering i olika former, träningar och tävlingar, där hela familjen deltog. Ett stort antal tävlingar runt om i Östergötland genomfördes och det blev också några 5-dagars. Lennart deltog också med framgång i ett par tiomilakavlar och var särskilt känd för sin löpstyrka.

Lennart var genuint intresserad av friluftsliv i olika former. Tillsammans med sin fru Karin vandrade han regelbundet varje sommar i de svenska fjällen och även i de norska. De genomförde också några resor söderut till Alperna med vandringar bland annat i Dolomiterna. Vintertid åkte man gärna till Sälen och åkte längdskidor. 

På senare år skaffade Lennart och Karin en husbil och reste en hel del runt om i Sverige, men hade hela tiden en särskild dragning norrut, till fjällen med vandringar, både i Sverige och Norge.   

Lennart var mycket musikintresserad och var också en duktig pianist. Han spelade gärna klassisk musik. 

En mycket god vän har lämnat oss. Saknaden efter honom är stor. Han sörjs närmast av makan Karin samt barnen Camilla och Magnus, med familjer.