Ledare Det finns anledning att då och då återkomma till ämnet kultur, bland annat i anslutning till att den kommunala budgeten inför nästkommande år ska spikas. Så är även fallet nu, men det som tilldrar sig mest uppmärksamhet denna gång är faktiskt inte budgeten. Det är i stället Motalas nya riktlinjer för offentlig konst, som kommer att fylla ett oönskat tomrum.

Historiskt sett ligger Motala en bit under genomsnittet bland svenska kommuner när det gäller hur mycket pengar som läggs på kulturen, trots att det i reda pengar har satsats mer under de senaste åren än tidigare. Summan 948 kronor per invånare är låg, exempelvis jämfört med Vadstena som med sina 1 341 kr per invånare är en av de kommuner som satsar mest.

Kultur och konst ska vara en del av samhället, ett inslag som ska stimulera kreativiteten hos invånarna. Kultur och konst ska uppmana till eftertanke och reflektion, att ge perspektiv med nya infallsvinklar. Ibland förstår betraktaren skaparens tankar, eller tror sig åtminstone att förstå dem. Ibland förstår betraktaren ingenting, vilket kan vara precis det som ger önskad effekt.

Måndagens fullmäktigesammanträde innehåller dock mer än bara budgeten när det gäller området kultur och konst. En stund efter att budgeten kommer att spikas följer nämligen ett ärende om riktlinjer för offentlig konst. Detta är mycket efterlängtat av de som är insatta i området, eftersom det tidigare har saknats ”aktuella eller användbara riktlinjer”. Detta tomrum ska nu fyllas.

Bildningsnämndens förslag till riktlinjer har passerat kommunstyrelsen och har nu anlänt till kommunfullmäktige. Att processen närmar sig sitt slut är välkommet, då det är hög tid att konkretisera det som det så ofta pratas om kring offentlig konst. Detaljerna kan variera, men en procent av en byggkostnaden för en fastighet är ett vanligt mått som används i offentlig verksamhet.

Dokumentet för riktlinjerna är relativt kort och koncist för att vara kommunalt, närmare bestämt sex sidor långt. Samtidigt är det innehållsrikt. Beslutet från bildningsnämnden var enhälligt och det föreligger alltså ingen uppenbar konflikt i frågan, vilket gör att ärendet mycket väl kan smita igenom kommunfullmäktige med ett smidigt bifall och inte så mycket mer. Därför är det värt att uppmärksamma det lite extra på ledarplats.

Målet anges vara ”att ge en spännande och utmanande upplevelse av det offentliga rummet”. Därefter konstateras det att ”den fria konsten är en framtidsfaktor och en del av identiteten, både rent fysiskt och i folksjälen”. Det är till synes ett väl genomarbetat dokument som utgör en utmärkt första steg till en tydligare och mer konsekvent linje när det gäller offentlig konst.

Just orden ”den fria konsten” är särskilt tilltalande för en liberal och det förvånar därför att Sverigedemokraterna inte har haft några invändningar mot denna öppna formulering. Partiets politik på riksplanet har en helt annan nivå av styrning och likriktning av konsten som mål, men det är i så fall positivt om de lokala företrädarna är klokare. Det förtjänar både kulturen och kommunens invånare.