Ledarkrönika Tänk er att regalskeppet Wasa brann upp. Tänk er sedan att det inte räcker för att beskriva den katastrof som drabbat Paris. Inte på långa vägar.

Kanske är det inte så svårt att föreställa sig trots allt. Vi är många som besökt Notre-Dame de Paris, som häpnat över denna underbara byggnad och samtidigt upplevt den lite surrealistiska känslan över att se något i verkligheten, något man sett så många gånger på film och bilder, och läst om så ofta – inte minst i romanform.

Så mycket värre var den surrealistiska nyheten att katedralen höll på att brinna ner. Först trodde jag det faktiskt inte. Det enda jag kan jämföra med är terrorattacken 11 september 2001. Jag var bokstavligt gråtfärdig.

Men det finns en viktig skillnad mellan terrorn 2001 och det elände som nu drabbar Paris. I skrivande har ingen person mist livet. Låt oss hoppas att den statistiken förblir oförändrad. Människor är viktigare än aldrig så heliga byggnader! Det är den självklara attityden för alla kristna.

Kulturhistoriskt är tragedin likväl svår att förstå och ta till sig. Notre-Dame de Paris började byggas redan på 1100-talet och var en av Frankrikes – och därmed Europas – mest värdefulla byggnader från medeltiden.

Katedralen har förvisso drabbats av många olyckor genom åren. Redan på 1500-talet utsattes den för vandalism i samband med religiösa oroligheter, men framför allt innebar franska revolutionen en verklig katastrof. Efter att bland annat ha omvandlats till ett sekulärt tempel ägnat åt "förnuftet" plundrades Notre-Dame och användes till sist som en simpel lagerbyggnad. Napoleon lät visserligen krönas i katedralen efter en snabbrestaurering, men därefter fick katedralen åter förfalla ända till Victor Hugos berömda Ringaren i Notre-Dame, som ledde till ett nymornat intresse för den egna historien och så småningom flera stora renoveringsprojekt.

Otroligt nog klarade sig katedralen utan svåra skador genom båda världskrigen och likaledes sprängdes den aldrig trots order från Hitler. Den tyske befälhavaren avstod modigt efter att ha övertalats till ordervägran av Sveriges konsul Raoul Nordling.

Insikten om hur Notre-Dame med liten marginal överlevt så många potentiella katastrofer, gör paradoxalt nog samtidigt måndagens brand så mycket värre. Varför just nu, hur var det möjligt? Och eftersom det fortfarande är så svårt att förstå det ofattbara: har det verkligen inträffat?

Jo, det inträffade. Men Frankrikes president Emmanuel Macron utlovade redan under kvällen att katedralen skall återuppbyggas "för vår historia förtjänar det". Ett självklart löfte – kosta vad det kosta vill. Och självklart en fråga för hela Europa. Det är vår kulturhistoria som brunnit. Men i påskveckan är det tack och lov lättare att tro på återuppståndelsen.