Insändare Jag har betraktat Jan Arvidsson (C) som en person med båda fötterna på jorden. Men när det gäller hans inställning i skolpolitiken börjar jag undra om han glömt att ta av sig nattmössan. Han verkar närma sig Nicklas Rudbergs (S) hårda linje att lägga ner skolor som har litet antal elever.

Redan för 73 år sedan när jag gick i första klass var Putte och jag de enda eleverna i klassen. På den tiden var Klockrike där jag gick i skolan en egen kommun och de styrande politikerna hade inte en tanke på att överföra Putte och mig till en skola i Borensberg eller Fornåsa. De behöll skolan intakt i Klockrike. Läraren hade samtidigt fem elever i andra klass. Men det måste inneburit en ganska stor ekonomisk belastning med en lärare för sju elever. Jag kan tänka mig att det hade varit jobbigt för Putte och mig att som små sjuåringar bli forslade varje skoldag fram och tillbaka till någon av dessa orter.

Det är ofrånkomligt att speciellt landsbygdsskolor har litet antal elever då och då men skall man behålla en levande landsbygd måste skolorna behållas. Godegårdsborna ordnade med ett protestmöte på Stora torget i Motala. Varken Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet var där för att motivera sitt ställningstagande för deltagarna. Vid så viktiga beslut för invånarna borde kommunen ordna med en folkomröstning. Att döma av uppslutningen vid protestmötet hade det blivit ett rungande ja att behålla skolan i Godegård. Det skulle samtidigt varit en känga i baken på Nicklas Rudberg (S).

En ort som Godegård som inte har någon skola befinner sig på ett sluttande plan. Yngre familjer med barn kommer att dra sig för att flytta dit eftersom de vet att barnen kommer att bli transporterade långa sträckor varje dag på dåliga skolvägar.

Göran Fornåå