Vad gör Motala kommun för de äldre?

Nu känner jag att jag inte kan vara tyst längre. Har länge följt diskussionerna om hur man ska komma tillrätta med ekonomin i socialnämnden som ständigt visar minussiffror.

Insändare 26 november 2021 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har ett förflutet inom partipolitiken men också som anställd inom äldreomsorgen. Idag arbetar jag ideellt i PRO som är partipolitiskt obunden. Men det stoppar oss inte från att driva frågor för våra äldre. När jag arbetade inom äldreomsorgen och fick ta del av hur andra kommuner arbetade med äldreomsorgen, så var jag stolt vilken bra äldreomsorg vi hade i Motala. Idag är jag orolig. 

 

Ständigt får de äldre som behöver ha kommunens hjälp för att klara sin livs situation på äldre dagar höra att de kostar för mycket och att det finns inga pengar. Personalen får ständigt höra hur dyra dem är inom äldreomsorgen. En fråga, är detta en bra personalpolitik för att få flera anställda inom äldreomsorgen? 

De gör ett fantastiskt bra arbete under de förutsättningar som de har. Hur mår brukaren som behöver ha stöd och hjälp? Tidigare har det varit behoven som har styrt, nu är det ekonomin. Jag lyssnade på redovisningen från socialnämnden på fullmäktige, där framgick det tydligt att vi måste rätta oss efter den ekonomi som är avsatt till äldreomsorgen. Man var glad och lycklig över att tala om att nu har vi dragit i 22 tjänster inom äldreomsorgen. Jag är fullt klar om att man måste komma tillrätta med ekonomin, men på vilket sätt? Det handlar om prioriteringar. 

 

Jag träffade socialnämndens ordförande för ett tag sedan där vi framförde att vi från PRO vill ta vårt ansvar och hjälpa till med framförallt den psykiska ohälsa som har ökat inom Östergötland men också inom Motala kommun. Ofrivillig ensamhet är en allvarlig riskfaktor för psykisk ohälsa men omvänt är sociala relationer och gemenskap rena medicinen. Vi hade ett bra samtal och båda var vi överens om att vi inom kommunen inte jobbat så bra med den förebyggande verksamheten. 

Därför blir jag upprörd när jag fick läsa via en insändare att nu ska hälsocentret på Samuelsberg upphöra. Bara med ett anslag. Detta är i högsta grad en förebyggande verksamhet. Jag deltog för en tid sedan vid en konferens som anordnades av regionen. Där framgick det att den psykiska ohälsan har ökat och det diskuterades om hur vi kan arbeta för att förebygga psykisk ohälsa, hur vi identifierar riskfaktorer samt hur vi arbetar med att främja ett bättre psykisk mående. Att samverka mellan aktörer för att lösa komplexa samhällsutmaningar är ett måste. Kommer vi inte tillrätta med detta samhällsproblem så kommer det att bli dyrt för samhället, inte minst för Motala kommun. 

 

Hur arbetar kommunen med detta? I redovisningen framgick att 52% av de som har hemtjänst inom Motala kommun känner sig ensamma. Vad beror detta på? Jo idag är personalen så pressade av tider så att de inte hinner med. Vår personal mår dålig av att se att en brukare inte mår bra. En annan faktor är att det inte finns någon trygghet. Det har gjorts undersökningar hos brukare som har haft besök av mellan 20-25 olika anställda under en månad. Hinner dem anställda verkligen se om en brukare mår dålig eller om den har andra behov? 

 

Inom PRO kommer vi fortsatt driva frågor som rör de äldres levnadsvillkor. Vi kan inte acceptera att få svar att det finns inga pengar. De äldre har under sina yrkesverksamma liv betalat skatt till kommunen och gör det fortfarande med sin låga pension, mycket mera än en vanlig löntagare. Jag rekommenderar att läsa äldreplanen som alla politiska partier har ställt sig bakom. Hur sker det samarbetet med civilsamhället? Och hur jobbar man efter de riktlinjerna? Finns det exempelvis mötesplatser inom kommunen som gör att de äldre kan träffas? Hur tar man tillvara på de kulturinslag som idag ges bidrag från regionen? En aktivitet är betydligt bättre än att döva sitt samvete med läkemedel. 

Prioritera rätt kära politiker.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa