Två återkomster. I olika lag. En var tillbaka från skada. Och en var tillbaka på sin gamla hemmabana. Ingen blev väl direkt lyckad. Eller om vi ska vara ärliga – så gick det riktigt jäkla dåligt.
Efter matchen var det dock skillnad i humör på förarna.
Herrarna jag talar om är Jonas Davidsson och Daniel Nermark.
Davidsson var tillbaka i Piraterna efter två matchers frånvaro.
Och han kunde väl ha fått en enklare comeback.

Jag tänker inte på motståndet – Valsarna är inget direkt bra lag. Har man ”Henka” Gustafsson på ordinarie plats så är det allt annat än ett sunt tecken. Okej, jag vet att han var bra i går, men det var en engångsföreteelse, tro mig.
Jag tänker på banan. Regnet gjorde den svårhanterlig. Det slutade förvisso regna före match, men började efter ett par heat igen och slutade inte förrän inför nomineringsheaten.
Kom man sist i ett heat, så såg man nästan ut att ha avverkat Novemberkåsan. Inte fyra varv på ”Duntis”.

Åter till Jonas Davidsson.
Comebacken såg ut att få en perfekt start. Från innerbanan i sitt första heat knep han starten. Men på tredje varvet fick han stopp i ledning.
Ett elfel var det som spökade. Tungt. Men Jonas såg ändå pigg ut. De drygt 2 000 i publiken var nog nöjda ändå. Hemmasonen var tillbaka. Och skulle säkerligen plocka en hel del poäng innan matchen var över. Som vanligt liksom.
Men blev det så? Nej. Inte ens i närheten.

En poäng. En ynka poäng skramlade Jonas ihop. När hände det senast på Dunteberget?
Och det var en så kallad ”gratispoäng” eftersom lagkamraten Rafal Dobrucki blev utesluten i det heatet.
Jonas blev dessutom bortplockad i sitt sista heat – till förmån för Robert Kosciecha, som var stark för dagen.
Nej, det var inte den gamla vanliga Jonas Davidsson vi fick se. Han var tydlig ringrostig. Var inte alls lika aggresiv som vi är vana att se honom. Och som sagt – förhållandena på banan gjorde inte saken bättre.
Efter matchen var det ändå en samlad Davidsson. En förhållandevis belåten Davidsson. Som var glad över att ha kommit igång igen – och som verkligen såg fram emot de kommande matcherna.
– Det var tuffa förhållanden där ute, lite som att köra bil på is, inte direkt optimalt att göra comeback i. Jag tyckte även att jag sov lite i starterna. Men jag hoppas kunna komma i gång så snabbt som möjligt.

Det hoppas alla piratfans också. En frisk Jonas Davidsson i form, är enligt mig Sveriges tredje bästa förare (efter Andreas Jonsson och Fredrik Lindgren). Och ska Stefan Anderssons mannar ha chans att rubba giganterna Vetlanda och Dackarna i kampen om guldet – då krävs en bra Davidsson i laget.
Den andra återkomsten för kvällen var Daniel Nermark. 33-åringen som blev lite av en publikfavorit 2008-2009 när han körde här.
Han hade också en tung afton. 4+1 på fyra heat. Jag tror han var riktigt sugen på att visa Motalapubliken vad han kan, för han var oerhört besviken efteråt. Och var snabbast in i omklädningsrummet, och att lämna arenan av samtliga förare. När jag ville ha en kommentar efteråt svarade han snabbt (och märkbart irriterat).
– Jag har inget att säga.
Jag förstår honom faktiskt.
Nermark hade nog hellre kört i ett lag som aspirerar på SM-guldet, än ett lag med usel ekonomi och som harvar i botten.