Med en vecka kvar till Göteborgsvarvet gjorde jag min sista löprunda i lördags kväll. Sista passet före loppet alltså. En fullständigt underbar sommarkväll var det och knappt en vindpust märktes när jag rundade Råssnäsudden.
Under sådana stunder går det inte att klaga på livet.
Jag tänkte rätt vackra tankar om Motalaidrotten då också faktiskt. Främst tänkte jag på en klubb:
Borens IK.

Vilket år 2010 kan bli för klubben som har sin hemvist i lika vackra Västra Lund och Björkelund, den andra strandkanten av stan.
För det första är det klart att det blir en fotbollsgala som avslutar 30-årsjubileumet av Östgöta innefotboll cup. Nu sker den visserligen 6 januari 2011, men framgången att den blir av måste ändå räknas 2010 till. Det kommer att bli uppfriskande med glitter och glamour över den lokala fotbollen. Det är den så väl värd.
Sedan tror jag inte 2010 blir så pjåkigt sportsligt ur BIK-synvinkel heller.
Om vi är ofina och tar herrarna först så kan det redan slås fast nu att mitt bloggepitet ”Real Boren” stämmer. Boren förstärkte i vintras bättre än klubben någonsin gjort och det har visat sig i form av fem raka segrar efter fem omgångar.
Klart att Boren tar hem fyran lätt i år.
Bara om det på grund av skador och flyttar blir manfall i den egna truppen tror jag att att det kan sättas krokben för Boren. Annars ser jag inget hinder, det blir trean nästa säsong.

Ta bara matchen i går. Tidig seriefinal mot Mjölby Turabdin och en svår bortamatch. Boren gör halvdant ifrån sig, men pulvriserar ändå ”Tubbe” med 6-1. Det säger en del om klasskillnaden mellan Boren och övriga lag.
Damerna då? Ja, jag såg BIK-tjejerna i lördags för första gången den här säsongen.
Jag blev glad av det jag såg.
Att se ett lag uppträda så taktiskt disciplinerat var kanske inte så underhållande, men det var ändå imponerande. Mariebo hade inte förlorat tidigare, men kom nu absolut ingenstans mot Boren.
Borentjejerna spelade med det tålamod som tränaren Janne Wärn pratat om och då kom också till slut belöningen när Emma Persson krigade in segermålet till 1-0. Med det försvaret tror jag att Borenlaget kommer att räcka långt.
Janne Wärn har gjort smarta drag med nedflyttningar av spelare, från offensiva uppgifter till defensiva. Det visade sig lyckat mot Mariebo när Josefin Arvidsson kompletterade försvarschefen Linn Haglund väldigt bra. I en högre serie tror jag att det är rätt att säkra bakåt först. Chanserna brukar komma framåt.
Ett talangfullt Boren är ännu inte moget att kämpa om seriesegern i tvåan, men att hänga kvar blir inga problem om tjejerna fortsätter som mot Mariebo.

Apropå Josefin Arvidsson så gjorde hon en cool dubblering i helgen. Först 90 minuter division II-fotboll på lördagen och sedan blev hon sent inringd till Maifs division I-friidrott dagen efter. Arvidsson kom fyra av sex löpare på 1 500 meter.
Arvidssons insats håller jag fullt i klass med Johan Schelins dubblering i vintras, när han spelade division II-innebandy med Solfjäderstaden på fredagen och SM-slutspel i futsal med rosa laget dagen efter.
Dubblerarna är sällsynta i dag. Men de finns.