Det är över nu. Slut. Finito. Kaputt.
IFK Motala är inte längre ett elitserielag i bandy.
Det känns bittert att behöva skriva det.
IFK-grabbarna kämpade så gott det gick i ymnigt snöfall på Studenternas IP i går. Men det blev förlust med 1-4 mot Sirius och då spelade det ingen roll att Broberg gav en hjälpande hand genom att slå Gripen på Hällåsen.
IFK slutar på 13:e plats i elitserien och tabellen ljuger inte. IFK åker därmed rättvist ur högsta serien.
Det finns massor av orsaker till att IFK Motala inte längre är ett elitserielag. Det finns förklaringar längre bak i tiden, som till exempel att klubben under många år inte varit elitmässig organisatoriskt och resursmässigt.
Men det finns också orsaker som kan härledas till just denna säsong. Jag noterar 21 saker från denna vinter.
Den största förklaringen är att IFK gjort för få mål. 73 mål i år, jämfört med 133 i fjol. Med ungefär samma manskap.
60 mål färre på 26 matcher, en märkbart stor skillnad. Ofattbart, egentligen.

Här är de övriga 20 förklaringarna, utan rangordning:
 För dåligt hörnskytte. I går blev det inget hörnmål i ödesmatchen.
 För dåligt rus på motståndarnas hörnor. I går satte Sirius två hörnor.
 För trubbigt och fantasilöst anfallsspel.
 För dåliga anfallsspelare i Jonas Eriksson, Alexei Kitkov och Ted Bergström.
 För många spelare ur form samtidigt.
 För dålig träningsnärvaro av spelare.
 Felaktig coachning och felaktiga laguttagningar av en orutinerad Dennis Gustafsson. Tränaren fick inte ut tillräckligt av spelarna, såsom Ola Grönberg fick säsongen före.
 Avsaknad av en stabil libero efter Johan Malmquists flytt till Lidköping.
 För dåliga förutsättningar att bedriva försäsongs­träning i Motala.
 Sent uppspolad is på Motala isstadion på grund av mild höst.
 För många skador och sjukdomar under säsongen.
 För dåliga värvningar, särskilt Alexei Kitkov blev en flopp.
 För dålig sponsorraggning av klubbens ledning.
 För dåliga matcharrangemang och för dålig marknadsföring av matcher.
 För dåligt intresse för laget från Motalaborna.
 Patrik Spångbergs långtidsskada på hösten.
 En för ojämn Peder Mannerberg.
 Veteranerna Mattias Sjöholm och Patrik Spångberg orkade inte bära laget på sina axlar längre på grund av skadeproblem, ålder och sämre ork.
 För defensivt spel med bara en spelare på topp i många matcher.
 För många spelare med dåligt självförtroende.

IFK Motala gick upp i allsvenskan i Kungälv den 14 mars 1979. Efter 30 säsonger i rad i högsta serien föll laget ur elitserien i Uppsala den 22 februari 2009. Där har ni två milstolpar i Motalaidrotten som kommer att finnas inristade i all framtids historieböcker.
Det kan dröja innan det blir elitbandy i Motala igen. Om det någonsin blir det.