Det är nästan svårt att tänka sig ett Maif utan Daniel Leinar. Jag håller honom som den näst störste fotbollsspelaren i Maif genom tiderna, efter Gösta Löfgren. I det han har gjort för klubben.
I antalet matcher blev han allra störst i höstas när han slog Sören Nilssons rekord på 299 A-lagsmatcher. Till slut blev det 307 matcher.
Det måste vara ett snudd på oslagbart rekord i en tid när klubbyten är mycket vanliga bland spelare och när trotjänare inte växer på träd längre.
”Det ska vara John Erlandsson i så fall som har en chans. Han är ung och har spelat i Maif länge. Men jag tror att det blir svårt att slå”, sade Daniels lillebror David Leinar när vi pratades vid i helgen.
Det var positivt för Maif att lagkaptenen Erlandsson skrev på ett nytt treårskontrakt i veckan. Men det kommer förstås att bli tomt efter en spelare som Daniel Leinar.
Leinar är en ovanlig spelare på så sätt att han följt sitt lag under hela 15 säsonger, både upp och ned i seriesystemet. Det är träget gjort och visar på klubbkänsla.
Men ändå
är det som målskytt jag tycker han förtjänar
att bli ihågkommen.
Jag minns också säsongen 1997 som han själv framhåller som sin bästa. Att han då var målskytt i fem 1-0-segrar för Maif var ingen tillfällighet. Han var en spelare som hade näsa för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ofta var målen mer viktiga än snygga.
Den säsongen avgjorde han mot IFK Malmö på Malmö Stadion och han avgjorde mot Hertzöga i Karlstad. I den sistnämnda matchen brottade han in bollen från nära håll i en gröt av spelare och det var en prestation som var signifikativ för måltjuven Leinar.
Jag tror i och för sig att det finns spelare i dagens Maif som kan axla Leinars mantel. Josef Haddad är en liknande spelartyp som kan ha den känslan i boxen.
Ingen är oersättlig, men trots det: Det blir tomt efter Daniel Leinars namn i laguppställningen.
Det är nästan läge för att hänga upp tröja nummer 16 i taket på den nya läktare som jag antar kommer att byggas på Idrottsparken under de närmaste åren.

Slutligen måste jag fortsätta att imponeras av IFK Motalas rosa lag. Jag hade inte trott att grabbarna skulle överleva första omgången av futsal-SM i helgen. Att slå Gamlis från Uppsala med hela 7-2 i gruppfinalen är bra gjort.
Alla som var på plats från Motala i den lilla hallen i Haninge var lika imponerade.
”Jag hade aldrig trott att de skulle kunna spela så bra”, sade bland annat Jonathan Strååt, den gamle LSW-anfallaren som liverapporterade för den rosa bloggens räkning.
Det blir spännande att följa fortsättningen nu. Det rosa laget kan mycket väl nå det slutliga SM-slutspelet i Solna. Om lagets lagspel och kämparanda är lika bra som denna helg.

Häftig var också IFK Motalas forcering mot Tranås i bandyallsvenskan i lördags. IFK nådde inte ända fram och förlorade halvderbyt med 6-8, men IFK ska ha beröm för att laget försökte, inte gav upp och gav publiken en bra underhållning.