Jag har läst lite på MVT:s hemsida om debatten barn och idrott. Och som vanligt i ett ämne som berör mig kan jag inte låta bli att lägga mig i. Efter att ha sett ett enda avsnitt av TV4-programmet ”Jag ska bli stjärna” kan jag inte bli annat är upprörd.
I avsnittet jag såg fick vi följa en motocross kille, en tenniskille, en fotbollstjej och en duktig sångerska. Alla var väl i en ålder runt 10-13år.
Gemensamt för alla dessa tycker jag ändå var ganska ”pushiga” föräldrar. Föräldrarna tyckte att barnet, för de är ju bara barn! borde träna mer och hårdare om de ville bli en stjärna inom deras gren.
Fråga nummer ett som kom upp i mitt lilla huvud var, vems är viljan att bli bäst? Är det sonen/dotterns eller är det föräldrarnas? Kan det rent av vara så att pappan till tenniskillen ser en fantastisk framtid med sonen som professionell tennisspelare och med många och härliga resor runt världen. Eller lyckades inte pappan med sin egen idrott när han var ung och lovande?
Tyvärr har jag upplevt sådana exempel på touren. För vägen till toppen är oändligt lång. Bara för att du är ung och lovande betyder inte det automatiskt att man lyckas som senior.
Jag har själv sett mina vänner som var totalt överlägsna när vi var juniorer. Ganska många av dem slutade tidigt när det kom lite motgångar. Och det tror jag är ett ganska vanligt fenomen.
Däremot är jag av den absoluta övertygelsen att det kan tränas och tänkas elitträning tidigt men det fungerar alldeles utmärkt att göra hemma.

Att som i tenniskillens fall släpas i väg på träningsläger till Spanien och missa viktig skoltid vet i sjutton om det tar honom framåt. Säkert ett kul äventyr inte minst för pappan. Och när vi dessutom har den tenniskultur som vi har här i Sverige är säkerligen många av tränarna här hemma minst lika bra som den de träffade på lägret.
Ett annat exempel var den crosskillen vars pappa letade sponsorer. Det kanske är så det fungerar i den idrotten det vet jag inte. Men att behöva börja så tidigt med den biten. Kanske är det en suverän idé men likväl som vissa företag väljer bort individuella idrottare borde det finnas en typ av åldersgräns för sponsring av barn. Om man ska behöva söka sponsorer i den åldern blir det ju direkt en rikemanssport.
Och det är aldrig bra!
När jag skriver att det ska tränas med elittänk så ska det självklart vara på en bra nivå. Barnen ska såklart tycka att är roligt. Men som jag sagt förr det är inte alltid Carolina Klüft-roligt att träna.
Elittänkandet ska ses som en utbildning för framtiden, för att kunna ta hand om sig själv när man går över som senior. Jag pratar mest ur en individuell idrottares ögon. Det är enklast så.
Direkt när jag blev proffs fick jag ta hand om allt själv. Under min ungdom fixade landslaget det mesta utanför landets gränser. Lagidrottens dilemma törs jag knappt kommentera. Det är ett känsligt ämne när barnen är små och lag ska toppas.
Jag lär återkomma i ämnet!

Motalatjejen Anna Tybring är 30 år och kringresande i världen som proffs på Europatouren i golf. Hon är sambo med bandyspelaren Eric Ågren och har en okänd talang i att hitta bra resor.