Att Ozzie Hinshaw skulle få med sig en bronsmedalj hem från JSM-tävlingarna i spjut var en överraskning både för honom själv och de runt honom.

Men medan somliga kallar det för en skrällmedalj så har Ozzie en liten annan syn på det.

– Jag ser det som en tröstmedalj för hur mycket jag har kämpat för att komma upp på den här nivån. Det var så kul, säger han när vi träffas på spjutansatsen på Idrottsparken i Motala.

Artikelbild

| Ozzie Hinshaw inte bara tränar själv. Han hjälper också de yngre kastarna i Maif att nå sin fulla potential.

För vägen till den där JSM-pallen har långt ifrån varit spikrak. Faktum är att han för några år sedan allvarligt funderade på att ge upp friidrotten.

– Jag hade en riktigt tung period för två-tre år sedan då jag stod still i utvecklingen två säsonger i rad. Som kastare är ju säsongen bara två-tre månader lång så det är en lång och många gånger tråkig försäsong. Så när det gick dåligt också det andra året så var det nära att jag la ner, säger Ozzie.

Men någonstans var kärleken till sporten för stor. För Ozzie bet ihop och gick in till ännu en lång försäsong.

– Jag tränade mig igenom det och det är jag glad för i dag. Det har gjort mig mognare både som människa och i träningen. Då hade jag inte mognaden för att inse att man var tvungen att jobba sig igenom det. Det är något som jag tycker yngre idrottare ska tänka på, fortsätt träna även om det går tungt. Det kommer lossna till slut, säger Maifkastaren.

Artikelbild

| Ozzie Hinshaw tränade sig igenom den tunga perioden. i år har han fått belöningen för det i form av ett RM-guld och ett JSM-brons.

Det var också under den tunga perioden som Ozzie bestämde sig för att lägga allt fokus på spjut och ge upp de andra kastgrenarna.

– Fram tills dess höll jag på med allt. Men de tyngre kastgrenarna var inte min grej, de slet för mycket på kroppen. Det är roligare att se spjutet flyga iväg, säger han.

Artikelbild

Det valet har han inte ångrat. För de senaste två säsongerna har spjutet flugit allt längre och i vintras vann han Riksmästerskapen inomhus i Växjö och när Maif i april var på träningsläger i Portugal fick han ännu ett kvitto på att han var på rätt väg.

– Där var jag över 53 meter på träning. Då kändes det att det här skulle bli en bra säsong och det har det ju blivit. Men jag förväntar mig inte att det ska gå spikrakt uppåt nu heller. Det är jag förberedd på mentalt och nu vet jag ju hur jag ska jobba mig igenom det, säger han och spricker upp i ett leende.

Vi reser för att ta några bilder när Ozzie skickar iväg spjutet. Ouppvärmd och i stort sett stillastående hivar han iväg det nära 40 meter. Med full ansats vill han nå mycket, mycket längre än så i framtiden.

– Målet är att få debutera i landslaget någon gång. Men när det blir vet jag inte, jag måste ju fortsätta utvecklas. Nästa år går JEM i Sverige och att få vara med där och tävla för sitt land vore ju det mäktigaste som finns, säger han.

Det är dock inte bara sin egen utveckling han bryr sig om. Han har också tagit på sig rollen som mentor till den fem år yngre klubbkamraten Leon Bodén.

– Leon såg att det gick bra för mig så han kontaktade mig förra året och frågade om jag kunde hjälpa honom på några träningspass. Sen frågade han igen så vi fortsatte hela vintern och det har gått riktigt bra för honom. Han är en av de bästa i Sverige i sin åldersklass och har en bra framtid som spjutkastare. Så det får jag väl ta åt mig lite av äran för, säger Ozzie och spricker upp i ett stolt leende.

Ser du en framtid som tränare?

– Det har varit jättenyttigt för mig med att träna Leon. Man får tänka på hur man gör när man kastar. Så i framtiden kan jag absolut tänka mig att bli tränare. Den dagen när jag har avslutat min egen karriär.