BK Zeros kunde lite otippat jubla för serieseger hemma på Z-parken i helgen. Nu blir det division 4-spel nästa säsong, vilket är något att se fram mot.
LSW såg jag på Norra IP bland regn och gula löv och rätt så mycket folk under paraplyerna. Det är en speciell stämning på sådana här oktober-kval i fotboll. LSW var det lite kvickare laget, men Torstorp hade sin storlek och sina fasta situationer. 1-1 blev det, inte orättvist.
LSW förlorade straffläggningen efteråt, vilket kan bli en belastning om Torstorp och LSW hamnar lika, men detta är på intet sätt kört för Motalalaget. Det finns en del lovande killar i LSW som vore kul att få se i trean, eller varför inte ännu högre om de går vidare. 15-årige Mohammed Osman är liten men har ett fint tillslag på bollen, Ezana Estifanos har ett bra steg och Issa Yaqubi har kvickheten.
Vi som gillar fotboll blir vinnare oavsett 2025, antingen blir det LSW-Boren i trean eller LSW-Zeros i fyran. Derbyn som kittlar. Zeros har varit nere i femman och byggt bredd och lag-gemenskap och blir spännande att följa på lite högre nivå igen. Zeros sticker ofta ut positivt i våra läsarsiffror och nu får vi ännu mer skäl att skriva om klubben och laget. Zeros har mittbackar av division 3-klass i Mattias Jansson och Robin Hugosson och stans rivigaste spelare i Kim Söderstedt. Varamoklubben har dragningskraft.
Till sist är det roligt att Motala FK:s tjejer vann i den första matchen i högsta futsalligan. Är det något Motala behöver är det bevis på att det går att nå framgång, byggd här. Jag är ruskigt trött på snacket om att det är svårt att satsa på idrott i Motala av den och den anledningen. Att det bara går i andra större städer. Det går visst, bara viljan och energin finns där.
