Handboll är lite som ishockey. När det gäller något och ingen kliver undan blir det en otroligt dramatisk och sevärd sport. Man liksom bara sitter och hoppar upp och ned i inlevelse när det blir den underhållningen.
Det är händelser och situationer hela tiden och det blir taktiskt schackspel och individuella finesser om vartannat.
Det VHF:s B-flickor presterade i helgens steg fyra i USM är den bästa lokala handboll jag sett sedan VHF:s damer gick upp i ettan i ett kval för snart 20 år sedan.
Det gick inte att förstå i helgen att det bara var ungdomsidrott som utspelades, det här var bättre drag på än mycket av den senioridrott som visas upp i våra trakter.
Arrangemanget, fullsatta läktaren, kombinationerna och så spänningen. Det var så mycket energi i allting att jag tänkte att det här måste någon tackas för, att man fick vara där och uppleva det.
Ohejdbar glädje
Bara ett exempel: När VHF mötte Spånga och hämtade upp flera underlägen, med målvaktsräddningar och snygga mål, hade VHF-ledarna närvaro nog att ta timeout när VHF drog upp anfall med 13 sekunder kvar. Ställningen: 10–10. Man kom överens om att varianten "ice med utspel" skulle köras. Den lyckades perfekt, och Nina Koppang satte 11–10. Felet var bara att hon trampade över med någon millimeter och målet blev bortdömt.
Allt fick avgöras på målskillnad i sista omgången i stället.
VHF behövde slutligen vinna med fyra bollar mot Torslanda och vann med fem, 16–11. Det var ohejdbar glädje på både läktare och plan när det stod klart att VHF mot alla odds vunnit gruppen och gått vidare till slutspel.
Bland de åtta bästa lagen i Sverige har VHF bara varit en gång tidigare, Sofia Falks lag F78-79 i damjunior. P80 nådde också slutspel, men då var det 16 lag kvar.
F01-02 är alltså en av de bästa VHF-upplagorna i historien. Ledaren Fredrik Särnehed förklarade framgången med tre byggstenar: Alla spelares individuella skicklighet, lagmaskinen och att gänget har roligt tillsammans.
Ett lag som vinner
Tränarnestorn Roger Skoogh, som gjort matchprogrammet, sade att det var välförtjänt, tack vare försvarsspelet och en målvakt (Ellen Reinerstedt) som överträffade sig själv.
Sedan fanns det förstås massor av bra spelare offensivt, både en tung skytt som Frida Elofsson, kantspelare som Nina Koppang och kontringsspelare som Nellie Thörngren. Inte ofta man får se hela registret i ett så ungt lag.
Nellie Thörngren sade att segern kändes overklig, och att det var skönt att visa experter i handbolls-Sverige som rankade VHF lågt inför steg fyra.
"Vi ger aldrig upp och visade att vi inte är sämre än något annat lag", sade Thörngren.
Nu får VHF spela slutspel i Baltiska hallen i Malmö 22–24 april. Det skulle inte förvåna mig om laget kan fortsätta vinna matcher där också, och på något vis avgöra i slutet.
Det här Vadstenalaget är ett sånt lag, ett lag som vinner.
Törnqvist har varit het
När solen lyser, det börjar bli vårvarmt och man får gå och sparka i gruset på trottoarerna vet man också att det är tiden på året för en av svensk idrotts stora klassiker.
Jag tänker på bandyfinalen.
Jag hade unnat Skaraborgs poplag Villa-Lidköping att vinna första SM-guldet i klubbens fjärde final. Det hade varit roligt och bra för bandyn. Det är sånt drag där och finns sådana lirare. Spelare som Johan Esplund, Daniel Andersson och även comebackande veteranen Magnus Muhrén gillar man att se behärska boll och spel, på ett sätt som få andra gör.
Men lagsport handlar ändå om att ha det bästa laget och i stora matcher handlar det också om att ha rutin och erfarenhet från just den atmosfären.
Jag tror att det var det som gjorde att mesta mästarna, Västerås SK, vann sitt 20:e SM-guld i stället för att Villa fick vinna sitt första. VSK var lite starkare i längden och höll ihop det som grupp på ett bättre sätt sista 20 minuterna när det avgjordes.
Sedan har VSK världens bästa målvakt i Andreas Bergwall, som spikade igen på samma sätt nu som han gjorde för Hammarby när Magnus Brodén förde laget till guld 2013 på Friends.
Så enkelt kan det vara i en jämn topp i svensk bandy. Har man Bergwall vinner man.
Slutligen 1: Kul att Henrik Törnqvist, Motalakillen, har tagit så stor plats i Linköpings HC när slutspelet dragit i gång. Mycket speltid och Törnqvist har varit het när LHC tagit två raka segrar mot regerande mästarlaget Växjö.
Ny match hemma på måndagen i Saab arena och hela LHC tycks ha en energi som kan räcka långt. Spännande att följa LHC nu.
Slutligen 2: Kul att se Linköpings innebandyherrar också, med en Joakim Ström i sitt livs form. Pixbo är utslaget efter mål av Ström i flera av kvartsfinalerna. Blir spännande att följa Libk i semifinalen.