Friberg chockade svensk skridsko tillsammans med Joel Eriksson och Johan Röjler när trion plockade hem en silvermedalj i lagtempo i Vancouver. Och när han dessutom blev världscuptrea i lagtempo i Heerenveen i kombination med ett svenskt rekord på 1 500 meter var årets Guldklocka inte mycket att orda om.
Men låt oss backa bandet. Hur började skridskokarriären för 23-åringen? Daniel Friberg tar oss med till ett Motala i andra halvan av 90-talet.
– Jag började med att åka inlines när jag var tolv år. Pappa åkte mycket med Maifs tränare och jag hakade på där. När vintern kom blev det naturligt att fortsätta med skridskor. Det gick bättre och bättre, så jag fortsatte, säger han.
Men skridskovalet var långt i från självklart. I början kombinerade han åkningen med en rad andra sporter. Fotboll, karate, pingis och kanske något otippat: Gymnastik.
– Men det gjorde jag bara i två veckor.
Annars var bandy sporten han höll i längst. Men i slutändan blev kombinationen omöjlig.
– Det blev för stor skillnad på skridskorna. Bandy har ju korta rör, skridskor långa. Sedan var det många i min ålder som höll på med skridskor då vilket gjorde valet lite lättare. Hade det inte varit så har jag svårt att se att jag hade fortsatt med skridskon, säger Daniel Friberg.
Det är en kostsam sport att hålla på med. I början gick han konstant minus och fick ta hjälp av föräldrar och klubben. Som heltidsproffs är ekonomin också knaper. Och med tanke på tiden som går åt till att parkera i världstoppen finns det alltid en tvekan när framtiden kommer på tal.
– Jag offrar ju mycket annat för att kunna hålla på med det här. Jag har ju ingen utbildning exempelvis. Och jag kan ju inte gärna bara koppla av med ett par bärs på helgen. Men just nu är det värt det. Jag tycker fortfarande att det är så pass roligt att hålla på.
– Tidigare har jag försökt att plugga på distans, via internet. Men eftersom jag ibland är borta månader i sträck utan tillgång till ett bredband blev det till slut en omöjlighet.
Skulle han välja att sätta punkt för karriären hoppas han på en fortsättning som webbdesigner. Och kanske hockeyspelare.
– Jag tror jag skulle kunna bli en snabb forward, säger Daniel Friberg och skrattar.
Den närmsta framtiden kommer dock att fortsätta gå i skridskons namn. I februari 2010 hägrar nämligen OS. Fribergs första och han har goda förhoppningar om utgången.
– Vi har definitivt chans att hamna på pallen. Det ska bli mäktigt att få uppleva ett OS. Det har man ju drömt om länge.
I slutet av januari åker han över till Salt Lake City för ett förberedande läger. Dessförinnan ska han köra EM 8-10 januari.
Men först väntar avkoppling i hemstaden Mo-tala över jul. Och i år firar han ledigheten med MVT-sportens Guldklocka på armen.
– Det är så klart en jättestor ära. Och ett bra kvitto på att man är framgångsrik i det man gör.