– Om man gör det för barn måste det vara genom komik, säger Dasha Nikiforova som spelar flera roller.
Filippa kom från England och blev drottning i Sverige redan som barn på 1300-talet. Det går att dra flera paralleller från hennes liv till dagens samhällsfrågor. Bland annat att hon giftes bort redan som barn samt att hon kom ensam som barn till Sverige och inte kunde prata ett ord svenska. Eftersom ju Filippa pratar svenska i pjäsen så att man ska förstå henne, får de som tar emot Filippa prata bland annat ryska och arabiska för att illustrera den språkbarriär som uppstår i ett nytt land.
– Alla förstår den situationen, säger Parwin Hoseinia som spelar den yngre Filippa, den version av Filippa man ser under större delen av pjäsen.
Filippa! är en föreställning som börjar inne i Klosterkyrkan vid Filippas grav. Här står en äldre version av Filippa som presenterar sig och sätter igång föreställningen.
– Det är jag som är Filippa, säger den manlige skådespelaren, Isa Aouifia, vilket genast får flera barn att skratta.
Sedan tar skådespelarna med sig både barnen och de vuxna runt området där man får följa FIlippa, från att hon blir utvald att åka till Sverige till dess att Filippa ensam får styra Skandinavien medan hennes make är ute och krigar. Barnen har alltid roligt och man ser till att hela tiden involvera dem i pjäsen. I slutet får barnen en krona på huvudet och kröns till kung och drottning över sitt eget rike, precis som att Filippa fick vara själv under lång tid. Det blir en metafor till att man styr över sitt eget liv. Barnen har varit inomhus och springer sedan ut till glad musik medan föräldrar tar foton på glada barn i sina kronprydnader.
– Du är kung och drottning över ditt liv, säger Parwin Hoseinia om budskapet till barnen.
En barnpjäs blir naturligtvis speciell för barnen då de får delta så mycket, men det blir även speciellt för skådespelarna. Barn reagerar på olika sätt.
– Barnen är så spontana, alla känslor är utanpå. Men det kan också vara en väldigt blyg publik, säger Parwin.
Detta kräver improvisation från skådespelarna och att man agerar i nuet.
– Det kräver att skådespelarna är här och nu, konstaterar Parwin.
Det är "Shakespeare på gräsgården" och Cristina Gottfridsson som står bakom pjäsen med regi av Johanna Lazcano.