Fräcka, sexiga skrönor som berättas av män och kvinnor i vackra, röda dräkter. Himmelsk, rytmisk ensemblesång av ett tiotal röster, musik med medeltida groove, framförd på långhalsad renässansluta, handtrumma och andra diskreta slagverk.

De cirka 60 som kom till teatersalongen i söndags kväll fick sig en dos ovanlig och sällsynt läcker underhållning, i den föreställning som bygger på den italienske 1300-talsförfattaren Giovanni Boccacccios noveller i ”Decamerone”.

Romeo och Julia-kören har funnits i 26 år, alltsedan den medverkade som musikaliskt inslag i en uppsättning av ”Romeo och Julia” på Dramaten. Snart började kören leva sitt eget liv och framträder sedan dess på olika scener med sång och dramatik, ofta italiensk renässans, fransk barock och folkvisor. Ensemblen består av totalt cirka 15 sångare/skådespelare och en musiker. I Motala i söndags var man något färre.

Artikelbild

Handlingen i Boccaccios noveller utspelar sig under digerdödens dagar, då tio personer flyr från Florens ut på landet. För att lätta på tristessen berättar de tio skrönor varje kväll i tio dagar. Det är mest erotiska äventyr och snedsprång, gärna i klostermiljö, där nunnor och andra kyrkans tjänare dukar under för synden.

Romeo och Julia-kören reducerade i Motala föreställningen till att gestalta sex ur novellerna i ”Decamerone”. Detta till musik som är något yngre än Boccaccios verk, av 1500-talstonsättaren Orazio Vecchi.

Kören är känd för att göra fjäderlätt, genommusikalisk teaterunderhållning i renässanskonsertens form och har turnerat över hela Europa, i Asien och i USA.

Söndagskvällens elegant roliga föreställning i Motala var att en dryg timme få komma undan novemberkylan (och digerdöden) för att få en fläkt italiensk värme.