Han är nyss hemkommen från Turkiet. Där har han sedan 2003 tillbringat cirka fyra veckor per år och arbetat med att inventera skalbaggar på gamla ekar, jobba med artbestämningar, handleda studenter, med mera.

Hur började ditt intresse för naturen?

– Jag är uppvuxen på vischan, i Medevi Brunn, där det inte fanns så mycket att göra för barn och ungdomar och det kanske var nyttigt att ha lite tråkigt ibland. Då fick man hitta på saker själv. Det kan ha bidragit till att jag började titta efter vad som gömmer sig under stenar och barken på döda träd.

Artikelbild

| Nicklas är född i Askersund och uppvuxen i Medevi.

Hade du kompisar med samma intressen?

– Tre somrar i rad tävlade tio killar i byn om vem som samlade flest och vackrast fjärilar. Det fanns också rätt lite tjejer i Medevi så det gjorde nog att man som späd tonåring vågade göra det här med att samla insekter istället för att imponera på tjejer. Sedan byggde vi också stora utomhusterrarier där vi samlade ormar och grodor som vi hade i flera år och de fick ungar. Det var en bra skola för att förstå sambanden i naturen.

Apropå skola hur var din skolgång?

– Redan i tredje klass, i Nykyrka, hade jag en lärare som peppade mig och även på högstadiet och gymnasiet hade jag lärare i biologi som uppmuntrade mig och jag förstod att jag hade ett bra intresse som inte var töntigt.

Artikelbild

| Skalbaggar från Turkiet, bland annat ekoxe.

Hans tanke var sedan att bli biologilärare men insåg att det var ämnet som var intressant, inte i att undervisa. Så det blev biologi på universitetet och hans första jobb var som limnolog (limnologi: läran om vatten) på en konsultfirma i Ljungsbro. Nicklas deltog sedan i ett projekt på Länsstyrelsen om ekar och ekarnas fauna under ett år.

– Det var som klippt och skuret för mig. Ekar har varit något magiskt för mig sedan jag var liten.

Artikelbild

| "Landet är en outforskad skattkammare för naturforskare", säger Nicklas om Turkiet.

På Länsstyrelsen blev han sedan kvar och fick fast anställning och har arbetat där sedan 1995. Där jobbar han som projektledare på naturvårdsenheten med inriktning på miljöövervakning av djur och växter. Samtidigt är han adjungerande lektor och forskare på Linköpings universitet med inriktning på ädellövträdens skalbaggsfauna.

Berätta om ditt forskningsarbete i Turkiet?

Artikelbild

| "I Sverige finns 4500 skalbaggsarter varav 1000 är knutna till gamla träd och död ved. I Turkiet finns säkert 3 - 4 gånger fler arter", säger Nicklas.

– Landet är en outforskad skattkammare för naturforskare. De har inte haft någon Linné och samma tradition att beskriva sin natur som vi haft i Sverige. Turkiet är också väldigt artrikt. Landet är den viktigaste vaggan till mångfalden i Europa, vilket bland annat hänger ihop med alla bergskedjor och närheten till Asien. Det viktigaste är dock att de senaste istiderna inte utrotat alla arter som här i norra Europa.

Nicklas håller nu på att ta fram en informationsbroschyr om de turkiska ekarnas mångfald tillsammans med WWF och fem olika universitet i Turkiet. Med fokus på fåglar och skalbaggar. Hela Turkietgrejen är ett ideellt arbete, för Nicklas tar semester och arbetar där nere utan lön, vilket han gärna gör då det är så intressant och han lär sig om både natur, mat och hur människor lever.

Artikelbild

| Nicklas är även adjungerad lektor och forskare på Linköpings universitet med inriktning på ädellövträdens skalbaggsfauna.

– I de östra delarna av Turkiet finns det småskaliga jordbruket och herdekulturen fortfarande kvar, som vi i Europa hade i många tusen år.

Vad är din drivkraft?

Artikelbild

| Informationsbroschyr om de turkiska ekarnas mångfald är under produktion och beräknas vara färdigställd till jul 2017.

– På 30 år har jordbruks- och skogslandskapet genomgått stora förändringar och mångfalden har minskat. Jag är orolig för den här utvecklingen mot ensidighet och artfattigdom samt svårigheten för forskare och naturvårdare att få gehör för rön och resultat. Jag känner en stor vördnad för gamla ädellövträd. I skogen är de i stort sett försvunna. De finns kvar till stor del i städer, alléer och hagmarker. Tyvärr hotas de av exploatering och förtätning i städerna, trafik och avsaknad av skötsel längs vägarna och hagmarkerna växer igen då det saknas betesdjur.

Är du ändå optimist inför framtiden?

Artikelbild

| "Till exempel så har vi två arter av ek i Sverige. I Turkiet har man 18 olika arter vilka dessutom är väldigt olika sinsemellan", säger Nicklas.

– Jag försöker vara det. Men jag har mina mörka dagar när jag tänker på människans skövlingar och artutrotning, både i tropikerna och i Sverige. Vi tror att vi är duktiga på att ta hand om våra skogars arter men det bygger delvis på desinformation. Det som är sant är att vi aldrig har haft så mycket granar i Sverige som nu, men de skogar vi skapar idag saknar många av de komponenter som gör skogar artrika. Det talas om biologisk mångfald men det görs för lite. Vissa negativa trender i skogsmiljön har planat ut, men jag gissar att artrikedomen i våra skogar har minskat med i genomsnitt 25% de senaste 50 åren. Tyvärr har vi inte några gamla studier att jämföra med. Vi har dock inte nått botten ännu, då artutdöendet sker med viss fördröjning.