Det är svårt att ta in vad Paulina som ung kvinna utsattes för. Det hon upplevde 2001 för mer tankarna till en sadistisk thriller än en svensk verklighet på 2000-talet.

Corren har skrivit om Paulina tidigare. Hon lyckades vända alla det negativa som hänt henne till något gott. 2008 startade hon Novahuset, en förening som vid det här laget har hjälpt tusentals människor, mestadels kvinnor, som utsatts för övergrepp.

Paulina föreläser i skolor och på arbetsplatser. Och berättar sin historia.

Artikelbild

| Chock. Det var chockartat när Paulina i rätten mötte den man som hållt henne som sexslav och utövat sadistisk sex med henne. Han fick 14 års fängelse.

Mardrömmen utspelade sig för 16 år sedan.

– Jag var 22 år och redo att stadga mig och skaffa familj. På nätet fann jag den här mannen som var elva år äldre, charmig, vältalig och världsvan. Han var manlig, samtidigt som han hade kontakt med sina känslor. En drömkarl helt enkelt.

Paulina föll pladask och efter två veckors intensivt chattande var hon redo att besöka mannen i hans hem i Västmanland.

Men drömmannen visade sig redan vid första träffen vara en manipulativ psykopat.

Artikelbild

| Svårförklarat. "Varför jag inte flydde tidigare? För att jag var livrädd, som ett paralyserat villebråd".

– Han körde iväg mig till en annan man som jag tvingades ha sex med. Jag var i total chock. Sedan fortsatte helvetet i fyra månader och jag skickades kors och tvärt över landet för att ha sex med olika män.

Ofta var det flera män samtidigt, som mest sju stycken. Hon bands, hängdes upp, hade sperma över hela ansiktet, de kissade henne i munnen . . . långt senare upptäckte Paulina att övergreppen filmats och lagts ut på nätet.

Trots det fasansfulla hon beskriver kommer orden lätt och blicken är stadig. Men så har också Paulina vid det här laget berättat sin historia många gånger. Det är ju det som numera är hennes arbete. Att via sig själv hjälpa andra. Det egna hatet har ebbat ut. Hon är utan skuld och därför finns inga tabun.

– I de olika rättegångarna var jag tvungen att vara mycket detaljrik kring vad jag utsatts för. Från att ha gömt undan och förträngt i många år skulle jag nu sätta ord på allt. Det var tufft, men fungerande nog som ett slags terapi också.

Försökte du aldrig ringa någon bekant eller ta dig ifrån mannen?

– Det frågar alla, men nej. Jag var som ett paralyserat villebråd. Han kom dessutom hela tiden med förtäckta hot mot mig och mina närmsta. Jag kände verklig och konstant fara för mitt liv. Det var som att han tog över min hjärna.

Under fyra månader våldtogs Paulina, såldes som sexslav till okända män och blev slutligen gravid. Hennes expojkvän hjälpte henne fly och hon valde att behålla barnet.

– När tillvaron var som djävligast, när ingen trodde mig, fokuserade jag helt på mammarollen. Det var min dotter som höll mig uppe, som räddade livet på mig.

Det var början till slutet på mardrömmen. Men vägen tillbaka till ett någorlunda normalt liv skulle visa sig var mycket lång.

Två år efter övergreppen, 2003, hittade Paulina bilder och filmer på de övergrepp hon utsatts för på nätet. Det syntes tydligt att det var hon på bilderna.

– Jag bodde i Norrköping då och vände mig till polisen, men fick ett dåligt bemötande. Det var så uppenbart att de inte trodde mig. Jag sökte upp psykologer och kuratorer och berättade om magont och sömnsvårigheter, men signalerna gick inte fram och själv hade jag svårt att sätta ord på övergreppen.

– Hur dum kan någon egentligen vara, undrade jag, och lade all skuld på mig själv.

2005 fick hon veta att en annan kvinna polisanmält mannen. Paulina erbjöd sig att vittna, men kom snabbt att bli målsägande även hon.

– Den här gången fick jag väldigt bra stöttning av polis och rättsväsende, både i tingsrätten i Västmanland och i Svea Hovrätt i Stockholm. Hatet gav mig den nödvändiga styrkan för att orka igenom processen, som tog ett helt år.

Hur var det att möta förövaren?

– Han var självsäker och verbal som alltid. Hans blick sa "det här fixar jag". Men samtidigt ynklig, med handbojor och vakter runt sig.

Ett år efter att rättsmaskineriet börjat snurra kom domen. Mannen, som i medierna kallades för "sexmonstret", dömdes till 14 års fängelse för grova våldtäkter och koppleri. Efteråt har Paulina fått mejl från andra utsatta kvinnor, som inte vågat anmäla honom. Också de säger sig ha blivit utsatta för grova våldtäkter, hot, förnedrings- och tortyrsex. Han har minst fem barn, vet Paulina.

Det finns många fördomar kring sexövergrepp. Som att det "bara" är maskrosbarn med trasig uppväxt som drabbas.

– Det är lögn. Själv hade jag en trygg och bra uppväxt och har alltid varit en stark tjej. Jag har ingenting att "skylla" på.

Men hon vill också missionera om att man inte måste vara ett offer hela livet, att man själv kan bestämma sig för att nu ska jag gå vidare, nu ska jag må bra. Förövaren förstörde en period av livet, men ska inte tillåtas förstöra hela.

– Att offren stigmatiseras leder bara till kraftlöshet. Det får dem att tro att hela deras liv är förstört.

Den allt råare och skruvade nätporren oroar henne djupt. Unga får en förvriden sexsyn och hon uppmanar alla föräldrar att prata med sina barn om vad ett normalt sexliv innebär och att man visst det kan ångra sig och säga nej.

– Många unga killar blir totalt avtrubbade och behöver hela tiden vidrigare och vidrigare kickar för att gå igång, för att tända. Nätet erbjuder allt du kan tänka dig. När de sedan ska ha sex i verkliga livet fungerar det inte.

Om du fick önska något?

– Sponsorer. All rycker i oss på Novahuset, men vi saknar resurser för att kunna växa och åka runt till alla som vill. Det är i skolorna vi behövs, det är där allt börjar.