Recension ”Allt har hänt, allt är sant. Eller nästan sant”, säger en röst i högtalarna innan föreställningen börjar. ”Halland Love Stories” är alltså ett slags dokumentär. Regissören och manusförfattaren Anna Sjövall har samlat in autentiska berättelser från Halmstad, Åsa, Vessigebro och en massa andra orter i Halland. Berättelser om ung och gammal kärlek, från nutid, från 1919, från 1954, från 1980-talet.

Och allt ramas in av Per Gessle-sånger, inalles nio stycken ur hans stora produktion av smarta popdängor.

Det fungerar bra, så småningom. I andra akten blir både berättelserna och musiken rörande och vackra. I första akten handlar det ganska mycket om tonårsjargong på badstranden – Tylösand, får man anta – och det är lite klyschigt och tröttsamt.

De två timmarna består alltså av tablåer som fogas samman, ibland skarvlöst, ibland tonas de ned och tonas upp.

Till höjdpunkterna hör en krock mellan två rågade kundvagnar i det berömda varuhuset i Ullared. Krocken följs av de förväntade svordomarna och tillmälena, utbyte av telefonnummer och – kanske spirande kärlek.

Det unga paret som vid 24 års ålder blir ”föräldrar” till en 14-åring eftersom mannens föräldrar dör och de måste ta hand om mannens unge bror är en rörande historia, liksom den om det mogna paret med barn, där mannen fortfarande är lika mycket hjälplöst barn som det i kärran – och hustrun vill inte längre ta hand om två barn.

Sångerna känns i förstone som om de får det hela att falla isär, men även det tar sig i andra akten. En melankolisk version av ”Sommartider” är en överraskning som fungerar fint, liksom ”Tuffa tider (för en drömmare)” och avslutande ”När alla vännerna gått hem”.