Fasaden på det lilla församlingshemmet får ny röd färg. På en stege står en ung man och stryker penseln över bräderna. Det är hans andra dag på jobbet. Det här är ett steg i rätt riktning. Ett kliv närmare en permanent bostad och en chans att ge sina barn en trygg uppväxt.
"Man skäms"
Flera Vadstenabor känner kanske igenom honom, tiggaren som ofta synts till utanför Systembolaget. Mannen heter Velichko Petrov Sharabanov, är 34 år och kommer från Bulgarien.
Det är nästan två år sedan han och hustrun kom till Sverige och Vadstena för första gången. För att kunna försörja sina två barn, fem och två år gamla, har paret fått tigga ihop pengar. 150 kronor om dagen är vad en normal dagsinkomst har legat på. Att be andra människor om pengar är långt ifrån ett drömjobb, och inget som varken Velichko eller hans fru egentligen har velat göra.
– Man skäms. Att tigga är jättejobbigt och en press, men vi har inte haft något alternativ. Vi måste ju försörja familjen.
Trots det är tiggeri i Sverige ändå ett mer lönsamt val än att försöka livnära sig i hemlandet, menar Velichko.
– Det är inte ett alternativ. I Bulgarien finns inget att komma tillbaka till. Vi vill stanna här.
Velichko upplever de flesta svenskar som hjälpsamma och vänliga, men berättar också att det finns de som är kritiska.
– En del kommer fram och frågar varför jag inte jobbar istället för att tigga. Då har jag försökt förklara att jag inte har något jobb.
Sedan Velichko och hustrun kom till Vadstena har paret försökt att hitta arbeten, men utan resultat.
– Jag har sagt: 'jag är frisk, jag kan jobba', men det är svårt att få jobb.
Att paret varken kan svenska eller engelska, mer än några enstaka ord, förenklar heller inte arbetssituationen.
Fått riktiga jobb
Men nu verkar lyckan ha vänt och vardagen ser för tillfället ljusare ut. Genom Vadstena församling har Velichko fått en projektanställning. Hans första uppdrag är att ge Väversundas församlingshem en uppfräschad fasad. Därefter väntar mer målerijobb. Velichkos hustru har också fått arbete och kommer snart att börja en timanställning som städare på Klosterhotellet.
Jobberbjudandena fick paret redan i början av sommaren och har sedan dess väntat på att få deras arbetstillstånd beviljade. Och i förra veckan fick de slutligen tillståndsansökningarna godkända.
Paret har bland annat haft församlingen och Vadstenabon Ingegerd Lindaräng till sin hjälp, som förutom arbetstillfällen bidragit med sovplatser och mat.
– Det här är utsatta människor som inte vill något hellre än att arbeta och få ett värdigt liv. Velichko och hans fru har hela tiden visat att de vill få ett riktigt arbete. Vi vill hjälpa dem att få en framtid här, säger Ingegerd Lindaräng.
"Nu behöver jag inte tigga"
Familjen bor tillfälligt på Pilgrimscentrum, men genom Vadstena församling försöker man hitta en permanent bostad utanför stan. Velichko hoppas också att han via exempelvis SFI (Svenska för invandrare) ska få lära sig svenska för att på så sätt lättare komma in i samhället och öka chansen till fortsatta jobb.
– Jag är så tacksam över alla som hjälpt oss och jag är så glad att jag har fått den här chansen. Nu behöver jag inte tigga. Det är verkligen en stor glädje, och det är underbart att förhoppningsvis kunna få ett normalt liv för oss och barnen, säger Velichko.
Vad drömmer du om?
– Att vi ska bli svenska medborgare och att mina barn ska få en utbildning, och tak över huvudet.