Kommunen och Stall Nyckelbys satsning har varit mycket lyckat och nu hoppas man på en fortsättning.
I höstas bodde Bella på stödboende. De senaste åren har hon, som hon själv uttrycker det, gjort ingenting. Hon hade ångest och skadade sig själv.
– Jag har inte ens kunnat ta mig utanför dörren. Jag mådde för dåligt, säger hon och fortsätter:
– Att göra ingenting och att inte ha något att fokusera på gör att man mår ännu sämre. Man hamnar i ett ekorrhjul och tänker på varför man mår dåligt. Tankarna går bara runt, runt, runt.

Michelle hoppade av skolan och hon säger själv att hon haft det jobbigt och struligt under hela sitt liv.
Till slut kom det som skulle förändra allt för dem – Nyckelbyprojektet. Tjejer som mår dåligt har fått hjälpa till i stallet, mocka hästskit, rykta och utfodra. De har fått teori och ridit. Och arbetet har haft effekt.
– Jag har fått en meningsfull sysselsättning och fått in rutiner. Jag känner mig behövd och att arbeta med kroppen har gjort att jag mår mycket bättre, säger Bella.
– Det är skönt att ha en vardag som fungerar, nyktert, tillägger Michelle.
Även om alla sysslorna kanske inte låter så roliga har tjejerna ändå funnit ett nöje i dem.
– Det kanske inte verkar så kul att mocka skit klockan åtta på morgonen, men man vet att det ska vara så och det är skönt. Dessutom har vi väldigt kul ihop, säger Michelle.

De har också funnit mycket stöd i varandra, har kontakt dagligen och Michelle beskriver Bella lite som en mamma.
– Jag blir glad av att komma ut hit. Bella både pushar och stöttar, säger Michelle.
Att jobba med djur har också haft en positiv inverkan. Hästarna inger ett lugn som smittar av sig.
– Och hästarna dömer ingen, säger Bella.
Margareta Forsberg som hållit i projektet är förvånad över hur positiva effekterna har varit. När tjejerna först kom till henne mådde de inte bra och pratade knappt. I dag är det helt annorlunda.
– Hästen fungerar som terapeut och vi ändrar tjejernas sätt att tänka. Det är jätteroligt att se hur de har förändrats. Det är magiskt, någonting händer när de kommer i kontakt med hästarna, säger hon.

Men det finns ett orosmoln som kretsar över Nyckelby. Framtiden är just nu ovisst. Det Bella och Michelle vet är att det måste bli en fortsättning. Även om de kommit långt från den situation som de var i när de började i Nyckelby så är det en bra bit kvar innan de mår helt bra.
– Jag är orolig för att hamna i ett missbruk igen. Jag är rädd att falla in i gamla vanor om jag inte kommer hit och det vill jag inte. Jag mår inte så pass bra att jag har landat ännu, jag behöver mer stöd, säger Michelle.
De mår båda betydligt bättre än vad de gjorde tidigare – men just nu gör oron, stressen och ovissheten att de mår allt sämre.
– Det är väldigt jobbigt att inte veta vad som händer. Det räcker med en liten grej som går fel för att man ska hamna i ett destruktivt beteende igen. Jag är övertygad om att fler skulle behöva det här, säger Bella.

Fotnot:  Bella och Michelle heter egentligen något annat.