Lysande mörker, Kent!

Kent går dit många aldrig skulle våga i samma position.
De gör sig svåra och mörka.
Och de gör det med stor finess, utan att tappa greppet om publiken.
Eskilstunabandet hade kunnat göra det så enkelt för sig. Efter megasuccén med albumet ”Vapen & ammunition” kunde de ha fortsatt att producera låtar i samma radiovänliga-
anda. Men Joakim Berg och gänget hade andra planer.
Det märktes tydligt i Cloetta center på onsdagskvällen.
Kent bjöd upp till dans efter sina egna noter. Borta var självklarheter som ”Om du var här, ”747” och ”Max 500”.
Och publiken älskade det.
Från öppningsspåret ”Taxmannen” via senaste singeln ”Idioter” till avslutande eposet ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”.
Jag såg bandet under premiärhelgen i Stockholm för någon vecka sedan. I ett trångt Annexet gjorde bandet ett gott intryck. Men det var något som fattades, vilket blev uppenbart i chokladasken. Ljudet under Linköpingskonserten var betydligt fläskigare.
Trots att bandet tar avstånd från många av sin hits så håller de publiken i ett hårt grepp.
Sällan har jag sett Joakim Berg så hungrig på publikkontakt. Det är som att glädjen från att styra utan yttre påverkan gör sångaren extra sugen på att klappa i takt och sjunga allsång.
En kväll som denna gör det inget att tekniken strular bort ”Dom andra” och ger oss ”OWC” i stället.
Men om man ändå ska ge sig in och gnälla så har låtarna i inledning av konserten lite för lika tempo. Det blir jämntjockt, liksom.
Fast det är småsaker i sammanhanget.
Det slutliga beviset på Kents egensinniga ådra kommer i första extranumret, ”På drift?”.
Ett udda spår som inte finns med på något av deras album. Underbart.
Vågar man hoppas på ”Nålens öga” som extranummer under sommarturnén?