Det är tisdag efter påsk och snart är det dags för Ylva Brodin att bege sig hemåt, till Krokek, efter att ha tillbringat helgen i Motala. Det är här hon växte upp och här bor hennes mamma. Så trots att hon lämnade staden något år efter att ha slutat gymnasiet så har hon banden kvar.
– Jag har några kompisar kvar också, berättar hon.

Ylva Brodin släppte sin första roman 2001, nu har den femte kommit ut.
Hon var nästan 40 år när hon debuterade, men skrivandet har alltid varit en självklar del av livet, oavsett om det handlat om sångtexter, poesi, noveller eller romaner.
– Jag har alltid uttryckt mig genom att skriva, ända sedan jag var liten. Jag var en blyg och hämmad flicka, tyst, sa inte mycket.

Hon uppmärksammades redan i mellanstadiet av sin lärare, som imponerades av hennes sätt att skriva och menade att hon säkerligen skulle bli författare.
Det hade Ylva emellertid inga tankar på.
– Jag ville bli psykolog, hjälpa flickor som var som jag, lite utanför.
Hon kom dock på helt andra tankar efter gymnasiet, då hennes rastlöshet fick henne att flacka runt mellan ett antal platser.
– Jag åkte runt, jobbade på olika gårdar och tog hand om djur. Jag ville jobba fysiskt, komma bort.

Så småningom träffade hon sin man. De bildade familj, fick fem barn, och efter att ha passerat Småland så är de sedan 12 år tillbaka bosatta i östgötska Krokek.
Det var där som Ylva började skriva på allvar, efter att det minsta barnet börjat förskolan.
– Jag fick plötsligt tre timmar som var bara mina.
Som författare är hon disciplinerad. Jobbar fasta tider varje dag, när övriga familjen inte är hemma.
– Jag måste ha absolut tyst. Och när man har fem barn så värdesätter man kanske tystnaden extra mycket.
Det är, enligt Ylva Brodin själv, inte alldeles lätt att genrebestämma hennes böcker, men hon betonar att det inte rör sig om deckare.
– Nej, ingen får någonsin kalla mina böcker för deckare, men kanske psykologiska thrillers. Jag är intresserad av relationer så det är vad jag skriver om.
– Och alla böcker handlar på något sätt om människor som står utanför, som inte passar in, tillägger hon.
Den nysläppta ”Stormlykta” är hennes mörkaste roman hittills. Hon vill inte avslöja för mycket, men berättar att den handlar om en man som lider av en svår dödsskräck.
– Det är en dramatisk historia, men kanske inte rakt igenom mörk, som man kanske kan förstå av titeln.

I papperstidningen den 7 april: "Det blir så oerhört verkligt för mig"