OPERA
"Les grandes nuits"
Plats: Vadstena Gamla teater.
Regi: Annastina Malm.
Medverkande: Annastina Malm, Hannes Öberg, Alexander Vesterberg med flera.
Spelas: Till och med den 14 juli.
En kvart innan föreställningen ska börja sjuder teatersalongen av förväntan. För snart är det urpremiär för Vadstena-Akademiens senaste uppsättning ”Les grandes nuits”.
Tre karaktärer med svarta masker för ögonen, smyger upp för scenen. ”Ge plats åt festens chimär!” utbrister de och så är spelet igång.
Den som ligger bakom föreställningen ”Les grandes nuits” är sopranen Annastina Malm. Hon står för idé, koncept och regi. Dessutom spelar hon själv hertiginnan av Maine, en av de tre huvudrollerna.
Vid sin sida har hon tenoren Alexander Vesterberg (hertigen av Maine) och Hannes Öberg, baryton, som gör rollen som Nicolas de Malézieu.
En femmanna orkester på flöjt, violin, cello och cembalo under ledning av Andreas Edlund, står för mer än bara musiken i den här föreställningen.
Då och då gör musikerna nämligen små instick här och där. Som att ställa sig upp i orkesterdiket, ta plats på scenen eller inleda dialog med någon av huvudkaraktärerna till publikens stora förtjusning.
Däremellan framför de verk av Nicolas Bernier, Michel Pignolet de Montéclair, Louis-Nicolas Clérambault och Jean-Joseph Mouret.
Föreställningen är inspirerad av de nattliga fester som den franska hertiginnan av Maine ordnade under 1700-talet. Hon led av sömnsvårigheter och ville då bli underhållen av sitt hov. Något som resulterade i skådespel, dans och musik nattetid på slottet Sceaux, utanför Paris.
”Les grandes nuits” består av två akter och framförs omväxlande på svenska, italienska och franska. Men denna färgstarka föreställning innehåller inte bara glädje och komik utan även smärta, vrede och tragik. Och jag tror att det är just det som gör att hela ensemblen har publiken runt sitt lillfinger från början till slut. Det är många skratt och glada tillrop under hela föreställningen.
Alla olika delar, moment och detaljer i uppsättningen är väl genomtänkta. Inte minst scenografin och rekvisitan som verkligen gör sitt.
Som publik förflyttas jag med lätthet till en svunnen tid och jag gillar det. För jag vill bli hänförd. Det blir jag även av den karismatiska trion Annastina Malm, Alexander Vesterberg och Hannes Öberg.
Efter en dramatisk final och en föreställning som inte liknar någonting annat som jag har sett, blir det stående ovationer. Publiken jublar, ropar ”Bravo!” och stampar i golvet. Precis på samma sätt som när jag var liten och gick på Vadstena-Akademiens föreställningar om somrarna.
Stampande i golvet betyder bara en enda sak, succé!