Det går alltid att kritisera. Sångröst, dans, manus, helhet. Sällan är saker felfria, och Strax före hjul är inget undantag. Tvärtom, det finns en hel del att kritisera för den som ger sig fan på det. Inte heller hjälper det att min ärkefiende buskishumorn dyker upp med jämna mellanrum.
Men, och det kan vara det största men jag någonsin skrivit, vad gör väl det? När en föreställning invigs av elva nidbilder av kommunalråd "Camilla Egberth" är det svårt att sätta betyg, det känns helt enkelt överflödigt. Även i den billigaste av sketcher eller sångnummer kläms det in något som den med Motalablod kan känna igen sig i. Det finns bara en gata i Tjällmo, alla i Motala klagar för att hålla traditionen vid liv, exemplen är många. Bakom varje sekund finns det en glädje som smittar av sig, en kärlek för det lokala och allt som på olika sätt berört kommunens invånare.
Visst finns det toppar och dalar. När två turister letar efter stadens bästa campingplats och "Thomas Gruber" erbjuder sitt anpassningsbara boende skrattar jag högt. När "Anders Donlau", Göta kanalbolagets vd, och "Camilla Egberth" bråkar om Bergs nya besökscentrum är det med största möjliga precision. Som journalist försöker jag hänga med i nyhetsflödet, men jag kan inte minnas många händelser år 2015 som Strax efter hjul inte vände ut-och-in på. Årets Motalabo, Clas Ohlson lämnade city, de ständiga ombyggnationerna och busslinjer som vägrar förbli. Socialnämndens resa till Göteborg som var så svår att avboka och missförhållanden inom äldrevården. Jobbiga stunder och fina stunder. Det är mycket värt att få blicka tillbaka med humor och distans.
Dalarna då. Nackdelen med slagkraftiga referenser till närområdet är att allt det andra blir utfyllnad. Sångnummer om reflexer känns ointressant om det föregås av något så relaterbart som stadsfestivalen. Och vad gäller buskisskämt så tänker jag bara slå näven i bordet och lämna resten osagt. Samtidigt så är det en lokalrevy: vore allting perfekt hade jag känt mig utfryst och avlägsen. Motala kommun har sprickor i fasaden, sjunger lite falskt och drar dåliga vitsar. I slutändan lyckas Motala Lokalrevy fånga fenomenet Motala perfekt.
Slutligen så vill jag ge lite beröm. All musik spelades live och på scen av en liten orkester, vilket höjde showen påtagligt. Ljussättningen var också den värd att uppmärksamma, det märks att satsningar har gjorts. Med det ur världen vill jag rekommendera Strax efter hjul till alla med ens det tunnaste tänkbara band till Motala. Glädje och gemenskap är själen i varje bra lokalrevy och här finns det i överflöd.