Det är tidig morgon, den gamle mannen dricker kaffet i sakta mak. Han har klätt sig med omsorg, i dag ska han till banken. Han tvekar när det kommer till skoval, gympaskorna från barnbarnen passar inte riktigt en 82-åring.

Men de är sköna, så han tar dem. Ett bra val tänker han på väg till bussen.

I bankens foajé står automaterna i rad. Precis när han ska sätta i sitt kort faller han. Två gånger försöker han resa sig. Genom övervakningskamerans lins syns fyra personer kliva över den gamle där han ligger på golvet. Först person nummer fem reagerar, då har det gått 20 minuter. En vecka senare dör mannen av sina skador.

I Tyskland där det hela utspelade sig förra året är det straffbart att inte hjälpa den i nöd. Tre av de fyra som valde att ignorera mannen har kunnat identifieras och dömdes nyligen till höga böter. Men varför hjälpte de honom inte? De trodde han var hemlös.

I en annan stad i ett annat land vaknar en fyrbarnsmamma med en klump i magen. Hon väcker sina döttrar och hjälper den yngsta med kläderna. Bara skorna fattas när det ringer på dörren, klumpen krymper. Paret hon lärt känna är punktliga, i dag är det mannen som ska följa dem till förskolan. Det har de gjort sedan några veckor tillbaka, ända sedan hon berättade. På ett kafé mamman och hennes lilla barn måste passera sitter män och kvinnor som skriker efter dem. Varje dag. Det är för att de har en annan färg på ögonen, håret, hyn. De är inte välkomna i Norrköping. Men nu när de får sällskap, är kafégästerna tysta.

I går satt en författare i lobbyn till sitt hotell i Göteborg och funderade; var det rätt att komma till Bokmässan i år? Vissa har bojkottat den på grund av högerextrema Nya tiders närvaro. Är det rätt att bojkotta en mässa på grund av en aktörs tveksamma åsikter? Författaren funderar vidare. Några kilometer därifrån huttrar en polis till. Det är kallt i parkeringshuset som har gjorts om till ett provisoriskt häkte inför Nordiska motståndsrörelsen demonstration. Här finns nu plats för 300 personer. Just i dag, denna lördag, sitter en man på en stol och väntar otåligt. Han ska marschera för det han tror på, att vissa människor, människor som han, är mer värda. Det handlar inte om huruvida man är snäll eller lever enligt lagen, utan det handlar om hur man ser ut. Man kan ha rätt hudfärg, eller fel. Rätt gud, eller fel.

Vi har alla val vi ställs inför, hela tiden. Vi kan välja att inte se de som ramlar och blir liggande, eller acceptera att det finns vissa som utsätter andra för hot och hat. Eller så kan vi välja att vara snälla mot våra medmänniskor. Ett lätt val kan tyckas, men just nu 2017 verkar det svårt.